Aftonbladet – 13 augusti 1864, sida 2

Article Image
endera af dessa än erhölls, skulle Denmarks tällning vara utomordentligt kritisk, då det ill omedelbar granne mot söder fick ett: and, som antingen rent af införlifvades så. om provins med Preussen eller ingick i sålan förening med detta och Tyskland, atti. let blef en vapenplats för denna eröfringsystna nation, en utgångspunkt för hennes . mfattande framtidsplaner. Inga garantier rån stormakternas sida skulle i längden ha unnat beskydda mot dessa faror, hvilka vi ta förut ha påpekat; inga stadganden, att Giel icke finge göras till tysk krigshamn ch Rendsborg icke till förbundsfästning kulle ha kunnat betrygga Danmark emot tt se den tyska makten förd ända till dess ya gräns. Faran skulle städse föreftinnas, kulle städse tvinga Danmark att stå på vakt. Men den kunde dock öfvervinnas, och det ar i alla fall blott en fara. Nu har det blifrit verklighet af hvad som under nämnda förutsättning blott var en möjlighet. Det atgöande, som nu skett genom fredspreliminäerna, tager genast från oss allt hvad vi vid fvannämnda reglering kunde ha fruktat för utt en gång mista, ställer Danmark blott mot en ännu mycket större maktutveckling rån tysk sida samt ger ett stort antal af våra landsmän de mest danska bland de lanska, till pris för det odrägligaste af alla iden: nationelt underkufvande. I ett lösryckt Holstein, förökadt med let sydligaste stycket af Slesvig, skulle Tyskand kunna skapa en för Danmarks säkernet hotande vapenplats. Rendsborg är väl gnadt att vara en samlingsort för en landtnakt, hvilken med lika stor lätthet kan kastas mot norr som mot söder, och förmedelst den nyare tidens befästningskonst låer Rendsborg försvara sig åt båda sidorna. Kiel kan göras till en brukbar örlogshamn, och medelst den påtänkta kanalen, hvars betydelse man med obegriplig blindhet förbisett här i Danmark, så att man till och med tillåtit förberedande arbeten till dess utförande, kan en kommunikationsväg öppnas för Tysklands sjöstyrka i Nordoch Östersjön, så att den kan samlas på den sida om halfön; der det bäst behöfves. Men med allt detta skulle dock Tysklands besittning af Holstein icke vara så afgörande, ty både mot brukbarheten af Kiels hamn och mot ändamäålsenligheten af den holsteinska kanalen kunna grundade invändningar göras; det skulle i alla fall erfordras ofantliga omkostnader med en tvilvelaktig vinst. Helt annorlunda ställer sig saken, om äfven Slesvig göres till byte. Till Kiel komma då äfven Eckernförde och Flensborg samt, hvilket betyder längt mer än någondera af dessa hamnar, Als, der naturen har gjort sitt till att för konsten underlätta anläggningar af marinetablissementer, till hvilka Östersjön icke har någonting motsvarigt. Och på vestkusten fins en punkt, som likaledes med användande af nutidens erfarenhet kan utvecklas till en stor och betydelsefull hamn; det är Listerdyb och Bollum, på hvilket redan den förutseende drottnivg Margareta hade fäst sin blick och som hon tillförsäkrade Danmark genom att med sinnrik elughet göra sig till herrskarinna öfver norra spetsen af Sild, södra delen af Römö och ett stycke af fastlandet. En kanal genom Slesvig, hvilken sammanbinder Nordoch Östersjön, är ingen omöjlighet, och den skall ofelbart bli af, då tvä tyska krigshamnar ligga på hvar sin sida om det smala landet. Ehvad det blir Preussen, som slutligen bemäktigar sig de länder, dess vapen ha frånryckt Danmark, eller ett sjelfständigt Schleswig-Holstein bildas, skall det tyska sträfvandet efter makt på hafvet kasta sig öfver Slesvig och på dess af naturen gynnade kuster söka det tillfredsställande deraf som hvarken har kunnat ernås vid Svinemiindes grunda farvatten eller i Jahdebugtens trolösa sand. I denna tillgång till hafvet ligger Slesvigs verkliga betydelse för Tyskland, icke i nationala smärteskri, och så snart det kommit i tyskt våld skall den utveckling börja, hvilken skall sluta med att göra icke blott det lemlästade Danmark vanmäktigt på hafvet i förhållande till Tyskland. Till lands har Tysklands öfverlägsenhet länge varit gifven, och den har genom artilleriets nyaste utveckling vuxit ofantligt, enligt hvad vwvi i sednaste krig ha erfarit. På hafvet kunde Danmark, eller åtminstone den skandinaviska norden, hålla detstången så länge Tyskland blott hade sina egna flacka kuster till vagga för sin flotta; men från det ögonblick det bemäktigar sig Slesvig faller öfvervigIten obetingadt på den sida, som förfogar öfver den bäst försedda penningpungen, och förblir Tyskland i ostörd besittning af det danska landet norr om FEidern, skall slaget vid Helgoland säkerligen vara sista gången som Dannebrogen kunnat svaja seggerrik i en strid mot tysk flagga. Utvecklingen af Tysklands makt i Slesvig blir en af de bittra följder, som denna fred kommer att medföra för Danmark och vi skola komma att känna den hårdt. Men det förestår oss en annan tysk utveckling, som skall såra ännu djupare och bittrare. Detär den, som kommer att försiggå 1 Slesvig på våra danska bröders bekostnad, och detta är den olyckligaste af alla fredens obehagliga följder, till hvilken vi icke kunna vara vittnen utan att hemsökas af en harm, blandad med aggande sjelfförebråelse. Verlden har hittills talat om de nationella misshandlingar, som tyskarne tillfoga polackar, czeker och ungrare, men hädanefter skall det icke vara i dessa misshandlade provinser, det skall blifva i Slesvig, som den tyska kulturen firar sina saturnalier och förherr

13 augusti 1864, sida 2

Thumbnail