Aftonbladet – 13 augusti 1864, sida 2

STOCKHOLM den 13 Aug. Danska Dagbladet tecknar den situation, i hvilken fredspreliminärerna bragt Danmark, på följande sätt: Ingen dansk man kan ha mottagit budskapet om de i Wien den 1 dennes undertecknade fredspreliminärerna utan att gripas af den djupaste och innerligaste smärta. Huru lågt också förväntningarne voro nedstämda, har dock verkligheten, när den omsider visade sig, på oss alla måst göra ett förfärligt intryck. Monarkien sprängd, hela Slesvig ända till Kongeån lösryckt från Danmark — hvilken större olycka kunde drabba värt fädernesland? För Slesvig har det stridits och har blod flutit, så länge ett danskt folk varit till; i tusen år har detta land varit förenadt med Danmark, det har aldrig varit helt och hållet i främmande våld, det har alltid kommit tillbaka, och med en beundransvärd ihärdighet har dess befolkning bevarat sin urgamla danska prägel, hvilken framlyste till och med genom flera slägtleds tyska fernissa. Det är blott en menniskoålder, sedan betydelsen af Slesvigs danskhet åter riktigt gick upp för det nationella medvetandet, hvilket fallit i slummer under absolutismens förslöande inflytande; men från den dag, då det danska folket fick ögonen öppna för denna sak, har det outtröttligt och rastlöst arbetats på att skaffa bot för framtidens synder. Det blod, som flöt vid Fredericia och Eckernförde, vid Isted och Fredriksstad, är bloit en ringa del af de offer, som det danska folket gjort för att bevara Slesvig; våra bästa män, våra ärofullaste namn ha egnat alla sina krafter åt detta mål, och de ha arbetat troget för detsamma, både öppet för hela verlden och i löndom, på alla själens och tankens områden. Och i ett ögonblick, efter några få månaders krig har föremålet för så många ädla sträfvanden aflägsnats så långt bort, att blott det tillitsfulla, troende hoppet ännu skönjer det — aflägsnats omedelbart efter ett ögonblick, då det för menskliga ögon tycktes vara nära ntsigt till att få se långa tiders arbete omsider krönt med fullkomlig fromgång. Och likväl, huru förkrossande detta slag än kommer, vill det nästan synas att dess fulla betydelse icke står rätt klart och lifvande för alla. Den ofantliga och ingripande verkan, som det måste utöfva på Danmarks framtid, beslöjas af betraktelser, som ha en oändligt mycket ringare vigt. Tankarne sysselsätta sig med vapenstilleståndet, och det är visserligen sannt, att detta låter ett tungt tryck hvila öfver landet och särskildt öfver det af fienden öfversvämmade Jutland; men hvad ha dock någa veckors eller månaders öfvergående lianden att betyda i jemförelse med hela Danmarks framtid? Man diskuterar de finan: siella vilkoren för skilsmessan, och från ena sidan skildras dessa i mörka färger, emedan man känner den tyska tolkningen af otydliga förpligtelser, hvaremot från andra sidan regeringens försvarare med riktig blick för nutidens utvecklade materiella lynne söka lugna sinnesstämningen genom att framställa den ljusaste tafla och utmåla, huru mycket sämre det kunde vara; men hvad här i sjelfva verket det möjliga skonandet af penningpungen att betyda mot den skoningslöshet, hvarmed man skurit i Danmarks lefvande kött? Om vapenstilleståndet ännu mera gåfve Jutland till pris för det högmodiga tyska godtycket, om fredspreliminärerna skulle göra ett ännu djupare snitt i landets finansiella välstånd, så skulle afgörandet ändock vara vida mindre förderfligt för Danmark, om blott Slesvig bevarades, eller om blott denna det danska folkets integritet?, om hvilken en mäktig röst, som ej är parad med en lika mäktig vilja, nyss talade, blefve räddad ur det stora skeppsbrottet. Här är olyckan, här är det slag, under hvilket Danmark våndas. Allt annat sjunker ned till någonting jemförelsevis likgiltigt: I något mindre läker icke såret, något mera I gör det icke djupare. I Den lösning, som var i fråga på Londonkonferensen, och som kanske kunde ha erI nåtts, om den dåvarande danska regeringen hade haft mod och kraft nog attfrigöra sig I från alla illusioner och på allvar ville, hade I obestridligen sina mycket stora betänkligI heter och faror. Slesvigs delning är ett I uppgifvande af den gamla statsrättsliga och I historiska grundvalen, hvilken till och med li våra tider har större motståndskraft än de lännu oklara och sväfvande grundsatserna I för den moderna folkrätten. Med bevaranI de af monarkiens integritet, såsom ett administrativt och konstitutionelt ordnande inom området för de danska länderna, kunIde en delning af Slesvig ha erbjudit en antaglig afhuggning af de långvariga förvecklingarnas gordiska knut, och i denna form kunde delningen ha följt — eller måste den kanske till och med ha följt — den natioInella gräns, som öfverhufvud taget låter tänka sig. Med lösryckningen af monarkiens södra del och dess öfverlemnande till en främmande herrskare framträdde deremot Slesvigs delning i ett helt annat ljus; under denna förutsättning måste frågan gälla att finna, icke en blott nationel, språklig demarkationslinie, utan en verklig gräns, I som tillfredsställde militära, politiska och I kommersiella anspråk. En sådan gräns fanns vid Dannevirke, för hvilken också den historiska traditionen talade; man hade möjligen kunnat draga en annan, ehuru från denna ståndpunkt mindre tillfredsställande,, söder om Flensborg till Husum. Men hvilTOS SNR RNE SOME IRL SD RNA ST SERA SON OUR I