Aftonbladet – 12 augusti 1864, sida 3

Al, Tp PE, SEUSAIPLERAESKIRLER KASSE STR EtEEn LATE ändrad, o. 8. v., — rättelser, som lända 1jstaten eller den enskilda jordegaren till a snytta. Vidare antecknas icke rusttjenstpörsedlarne, utan endast rusttjenstmarkerna, hvarefter bevillningen skall beräknas och 1Jutgå. En mark uttrycker föröfrigt icke — It såsom förf. antagit — ett penningbelopp, Ty ee omv vel HJ utan en viss andel i rusttjensten. — Derfl näst misstager förf. sig högeligen då han e I uppgifver, att afgälden till stamhemman för afsöndrad jord antecknas på måfå. Den bestämmes af vederbörande myndighet, och beloppet införes i enlighet dermed i jorder boken, till de skattskyldigas ledning och efterrättelse. Det myckna ordandet om de skattskyldigas betungande med spannmålens forsling (d. v. s. leverering in natura), har redan förlorat största delen af sin betydelse. Nämnde forsling inträffar numera ytterst sällan, och blott då den skattskyldige sjelf så önskar — hvilket förf. väl icke bör förmena honom — eller i de fall, hvilka likvisst dax för dag minskas, att räntan är indelad på lön, och att nuvarande indelningshafvaren icke velat ingå på ster höjde sig för bibehållandet af de skattskyldigas rättighet att få leverera kronotionden in natura, då det gångbara spannmälspriset understeg medelmarkegångspriset. De ansågo det nemligen fördelaktigt, eftersom spannmålen i alla fall ekulle transpor-teras till en aflägsen handelsplats och af. yttras, att i stället föra den, möjligen en kortare väg, till räntegaren eller hans rättsinnehafvare. Kärnpunkten i författarens uppsatser är hans yrkande om införande af likhet i all jords beskattning. Det är i denna ätgärd som han trott sig finna det säkraste botemedlet mot jordbrukets betryckta ställning. Han erkänner dock att denna reform är med stora svårigheter förknippad och icke ens möjlig om man bygger densamma på den gamla vittrade grunden.? Författarens förslag, till hvilket vi hänvisa läsaren, och hvilket med delas i Aftonbladet n:r 124, är mera rarcikalt än något som i samma syfte hittills blifvit väckt, äfven deri att han för den stora idns genomförande helt och hället ställer sig på deras sida — de nuvarande skattejordsegarnes — hvilka på reformen skulle göra en i hans tanke betydlig vinst. Men, besynnerligt nog, genom hans förslag skulle äfven skattejordsegarne blifva ganska hårdhändt behandlade. Första vilkoret för den lika jordbeskattningens införande är att all jord uppmätes och taxeras, så att en säker basis tinnes för införandet af hvad i utlandet kallas katastersystemet. I detta fall ha vi någon erfarenhet att hemta från andra länder. Den franska revolutionen kullkastade hela det gamla 23 November 1791 skulle 240 millioner francs i Frankrike, beräknad till 1200 millioner francs. Men ten rena inkomsten af de särskilda egendomarne blef ytterst svär att utröna, emedan den befanns så hetydligt varierande, och man klagade dertöre snart öfver eu orättvis fördelning. Fördenskull förordnades 1807 en fullständigare katastrering af landet; men resultatet deraf har icke heiler blifvit tilifredsställande, och nedsättningar af de särskilda departementernas qvo ter, äfvensom partiella nedsättningar i qvoten efter andra grunder än den som katastern angaf, måste medgifvas. Emellertid har katasterarbetet i Frankrike redan kostat 150 millioner franes. I Österrike, der katasterarbetena ännu icke äro fulibordade å mer än en tredjedel af monarkien, ha de redan medfört en kostnad af 22 millioner francs. — Att nämnde arbeten medfört så dryga kostnader, orsakas till en väsentlig del deraf att de respektive statskassorna na ansetts skyldiga bestrida alla utgifterna, äf ven den för jordens uppmätning, kartlägg ning och taxering, hvilket ock synes vura fullt rättvist. — Vår författare åter går äfven i detta fall mycket radikalare till väga ; han anser nemligen att hvarje jordegare billigt vis (?) kan åläggas att låta uppmäta och å karta lägga sin egendom — en förpligtelse — tillägger han — som ingalunda kan anses vara mera stridande mot den fria eganderätten, än den som nu enligt skiftesstadgan åligger hvarje delegare i ett skifteslag.? Men — äfven om det lät sig göra att plötsligt åstadkomma en så talrik landtmäterikår som härtill erfordrades — månne sjelfva ätgärden af alla jordegare skulle med belätenhet mottagas, med hänsyn till den dryga kostnaden? Ett ganska stort antal egendomar finnes, der laga skifte icke kan ifrågakomma, men å hvars egor någon icke examinerad landtmätare väl upprättat en vid sjelfva jordbruket begagnelig karta, men dock icke användbar i fråga om skattläggning. Skulle väl dessa egendomsegare vilja underkasta sig den af författaren påyrkade dryga utgiften? Med ett betydligt antal skattejordsegare torde förhållandet vara precist enahanda. Allmogen anser i de flesta full laga skiftena som en svår olägenhet, och det är icke sällsynt att långvariga rättegångar uppstå huruvida ett hemman behölver skiftas eller icke. Vi föreställa oss också att ganska många egare till och med af skattejord skola — om valet till dem öfverlemnades — utan tvekan föredraga att bibehålla den nuvarande grundräntan, framr den dryga mätnings-, taxeringsoch kartläggningskostnaden, som i gynnsammaste fall icke frikallade dem från mer än en del af skatten, men möjligen beredde dem en högre skatt än de förr utgjort. 1 alla händelser blefve den ifrågavarande utgilten ganska betungande. Nästan omedvetet har också förf. erkänt att problemet — den lika beskattningens införande — är ytterst svårlöst. Han medger nemligen att dess lösning försvåras om den skall ske ?genom en tillämpning af föråldrade beräknivgsgrunder och formaliteter, som mera in a än förenkla?, och derför yttrar han, ?att den gordiska knuten icke kan lösas — den måste afhuggas.? Visserligen är denna åtgärd radikal; men är den förenlig med eganderättens helgd Eger man väl rättighet att förtrampa den? För vår ringa del tro vi, att om den stora reformen — all jords lika beskattning förändringen. Vi erinra oss äfven att i bondeståndet vid sista riksdagen många röbeskattningssystemet. Enligt lagen af den fördelas på afkastningen af all fast egendom