Aftonbladet – 12 augusti 1864, sida 3

Jordbruket ooh grundskatterna. H. Den ärade förf. af uppsatserna ?i anled: ning af jordbrukets tryckta ställning, synes, besynnerligt nog, betrakta med en viss obelåtenhet att sistförsamlade ständer beslötc utbyta grundskatten å mjölqvarnar mot bevillning. Han anser denna åtgärd som er lindring, men hvilken icke kommer jordbruket till nytta. Hvad sjelfva lindringen beträffar, så torde den blifva problematisk, ty att ganska många soJöld varnar. hädanefter påföras en vida högre bevillning än den förra grundskatten, är temligen säkert. Men hvad förf. alldeles förbisett är, att genom det nya beskattningssystemets tillämpning å mjölqvarnarne, afskallades allt det autoriserade trassel och den långa tidsutdrägt som kunde åstadkommas då en ny mjölqvarn skulle anläggas, och hvilken en annan qvarnegare ville förhindra. — Tvifvelsutan är det för jordbrukaren fördelaktigt ju flera qvarnar som bli anlagda, ty desto större blir konkurrensen dem emellan, och desto kortare väg få de mäldsökande att färdas. Förf, är äfven obeläten med den skattelindring som han förmenar ba blifvit brukshandteringen beredd. De fördelar som i verkligheten blifvit tillerkända denna näringsgren inskränka sig till öfverlåtelsen af åtskilliga kronans skogar. Men ihågkommas bör, att denna förmån är ingen annan än den som hvarje innehafvare af kronojord åtnjuter. Dessa liksom bruksidkarne ha fått dispositionsrätten dertill å sig öfverlåten mot en viss afgift eller ränta, vi serligen icke hög, men förf. nitälskar ju för nedsättning i grundräntorna? Säkert är derjemte att bruksegarne med större omsorg, än de flesta kommuner, vårda den skog, som staten till dem öfverlemnat. Oss synes det föröfrigt alls icke skadligt, utan tvärtom nyttigt, att äfven bruksrörelsen underlättas, ty ju mera verksamt och omlattande den bedrifves, desto större hefolkning sysselsättes dervid, och denna befolkning konsumerar mycken spannmål, som de egentliga jordbrukarne producera, Förf. klandrar vidare, attiden nya jordeboken fortfarande införes äfven den gamla hemmoansräntan med dess många persedlar. Han antyder att detta sker allenvast för ro skull, eller för att sysselsätta en öfverflödig tjenstepersonal. Men han synes vara okunnig derom att förstnämnda åtgärd, ansedd såsom gagnande vid öfvergången från det gamla till det nya beskattningssättet, vidtogs på grund af bondeständets enträgna och uttryckliga begäran, då ekatteförenklingen af rikets ständer beslöts. Bland de bortåt 500 motioner som inom nämnda stånd ha blifvit väckta, kunna vi icke erinra oss någon, som afsett nyssnämnda åtgärds afskaf. fande. Men om så yrkas, torde dock bifall dertill lätt vinnas. Åtgärden sfsåg likvisst att de skattskyldige så mycket lättare skulle kunna kontrollera den nya debiteringen. Ait emellertid den af förf. klandrade åt