Aftonbladet – 12 augusti 1864, sida 2

skapens eller erfarenhetens beräkningar; men vid motgångar gripas de också lätt a en panisk skräck och sakna den sammanhållning och motståndskraft som endast finnas hos, dem, hvilka gjort kriget till et yrke. Juden, beväpnad med svärd och spjut, och uppgifvende vilda skri i det han rusade fram till anfall, var nästan oemotståndlig: men tillbakaslagen var faran för hans fullständiga nederlag i hög grad öfverhängande, Romaren deremot lät sig aldrig af en oförutsedd framgång lockas att lemna ledet, och bibehöll samma metodiska ordning antingen han anföll eller drog sig tillbaka. an kunde derför icke lockas i ett bakhåll, äfven om det var aldrig så väl maskeradt, och äfven om han anfölls af en öfverlägsen styrka, kunde han draga sig tillbaka utan att derför lida någon större manspillan. Legionens sammansättning var sådan att den särdeles egnade sig för att öka disciplinerade truppers sjelfförtroende. Hvarje romersk legion var en liten här för sig, egande sin andel af infanteri, kavalleri, krigsmaskiner och medel till bagagets fortskaffande. Om en legion oförmodadt befann sig afskuren från en hufvudstyrka, saknade han derför icke de nödvändiga medel utan hvilka jen arm smälter bort likt snö i solsken, och var i stård af oberoende handling i hvarje land och under älla omständigheter. Hvarje man hyste också fullt förtroende till sig sjelf och sina kamrater; och som det äfven ansågs för en sådan skam att bli tagen till fånga, att mången soldat hellre dog för sin egen hand än han underkastade sig en sådan vanheder, var det icke underligt att de kejserliga armåerna ofta med framgång drogo sig ut ur en ställning, uti hvilken alla andra i verlden skulle gått sin undergäng till mötes. Äfven hvarje kohort — en benämning som i det närmaste motsvarar hvad vi nu kalla regemente likasom en legion ungefär var detsamma som en division — var så inrättad, att bvarje enskild mans mod och Potrgi synnerligen befrämjades. Hvarje sot