Aftonbladet – 10 augusti 1864, sida 2

i politiska åsigter, ja, äfven i vår religionsutöfning, äro lika uppriktiga i vårt beslut alt utgjuta vår sista blodsdroppa till försvar för den heliga staden, och för att förhindra att den ej måtte orenas af fienden. Här finnes för närvarande endast en enda sak, som bör tagas i betraktande, och det är, att Jerusalem är belägradt, templet hotadt och fienden vid portarne. Jag afstår alla anspråk på makt, utom den som tillkommer en anförare för beväpnade män. Jag vill gerna afstå från allt slogs företräde i rang, i råd, i allt utom i faran. Jag egnar mitt svärd och mitt lif åt Judeas befriande! Hvem är på min sida?4 Höga bifallsrop helsade detta öppna och ädla språk, och det var tydligt att Eleazars inflytande mer än någonsin var i stigande. Det var nu icke tid för Johannes att söka hämma strömmen af den allmänna känslan, och han beslöt derför visligen att flyta med strömmen. Med en stark kraftansträngning kufvande sin vrede, uttalade han inför rådet i några få tveksamma ord sitt samtycke att handla gemensamt med sin medtäflare, under dess order i egenskap af nationens högsta råd — ett medgifvande, som framkallade sorl och knot bland hans egna anhängare, af hvilka många under fräcka hotelser och vredgade gester banade sig väg fram på gården. Eleazar lät icke tillfället gå sig ur händerna för att göra ett ytterligare försök till sin fiendes störtande, Det finnes mänt, sade han, pekande på dessa missnöjda och höjande sin röst att den hördes af alla, hvilka snarare borde stå i fiendens led än vid vår sida på Agrippas mur. De må vara tappra i striden, så är det dock alltid med detta vilda, odisciplinerade nfod, som är mera farligt för vän