Aftonbladet – 10 augusti 1864, sida 2

att få det ur vaggan bortsprungna och ha-; stigt utvecklade barnet Europa äter tillbaka under tvånget och att på nytt invagga detsamma i en trög slummer. Men ehuru den gamla modren utsände sina vildaste söner, Attila, Gengiskan och Tamerlan för att tvinga det i tjerran land vanartade barnet till stillhet, till asiatisk enformighet, ehuru dessa höfdingar med deras horder förstörde europeiska städer till den grad, att man nu mera ej kan finna platsen der de stått, ehuru icke blott krigiska utan äfven naturkrafter samverkade för att föröda Europa och störta detsamma i förtviflan, så motstod dock hittills dess rörliga anda hvarje påträngande från Asiens sida. Och likväl är detta sednares vrede ännu icke försonad, den från Asien hotande verldsolyckan ännu icke öfvervunnen. Den står tvärtom ännu mera öfverhängande gentemot Europa än någonsin tillförene. Dess förkämpe är numera Ryssland. Hvad som icke lyckades för Attila, Gengiskan, Tamerlan, det söka nu ryssarne genomföra. Knappt hade detta rike vaknat till något medvetande, så hviskade den asiatiska demonen i dess öra tanken på herraväldet öfver Europa. Redan är 1557 kallade sig Iwan Asiens och Luropas herre. Redan Bokristenhetens ende rätte beherrskare. Under Petter, hvilken man kallade den store, emedan man öfverlät sig åt den inbillningen, att han verkade i humanitetens tjenst samt att den europeiska bildningen skulle fen honom eröfra Asien — under Petter lef Rysslands hersklystna sträfvande tydligt och klart, och tillkämpade sig äfven de mest storartade resultater. Såsom det förnämsta deribland kan räknas, att Europa och isynnerhet Tyskland blef fullkomligt narradt. Den civiliserade verlden frossade den tiden i funderingarne öfver det tilosofiska verldsborgareskapet och humaniteten. Petter syntes då för denna svärmande verld vara en humanitetens apostel, under det han likväl ej var någonting annat än en i viss mån fransyskt dresserad och friserad Tamerlans efterträdare. Denne Petter blef nu ett synnerligt farligt redskap för den asiatiska principen. Före hans tid inbröto alltid våra asiatiska fiender i Europa med en ohöljd vildhet. Sedan Petters tid deremot manövrerar det asiatiska barbariet i europeisk uniform, och nu komma de siberiska ulfvari.e och isbjörnarne till Europa i fårakläder såsom ryska statsråder. Fordom uppträdde de asiatiska eröfrarne såsom ett Belsebubs yngel; nu ger man till deras ära hoffester och höjer officiella hurrarop. Detta kan emellertid alltid kallas ett betydande framsteg uti kosmopolitism. Att Ryssland skulle på sin jättefront ifrån Ishafvet ända ned till Wolgas utlopp rycka fram emot vester, låg i förstoringsprincipen. Men här stötte Ryssland emellertid på en nation, äfvenledes af slavisk härkomst, dock ingalunda sittande nedhukad i asiatisk enformighet — den polska nemligen; och märkvärdigt nog har i tidernas längd emellan moskoviter och polackar, trots stamförvandtskapen, en kamp på lif och död utvecklat sig, hvaruti den nation, hvilken vill anses såsom kärnan för europeisk bildning och humanitet, den tyska mnemligen, tagit en skymflig del. vid det städse fortgående frumträngandet af den asiatiska principen insågo först sådana furstar som Fredrik Wilhelm, kurfurste af Brandenburg, huru högst nödvändigt det vore att emot detta hotande uppträdande från Rysslands sida sätta ep det tyska rikets skyddsmur, och att sålunda på allt möjligt sätt uppehålla och skydda Polen. Tilläfventyrs erinrade han sig i sin egenskap af tysk det bistånd, som Polen genom sin tapperhet hade gjort tyska riket då Wien undsattes, och trodde att hans efterträdare skulle akta uppå hans råd. Men ehuruväl hans son, sedan han krönt sig sjelf till konung af Preussen — en landsdel, hvilken han innehade såsom lån af konungariket Polen — hade den 8 Juni 1700 för att blidka Polen utställt en revers, att den nya konungavärdigheten för honom och hans efterkommande alldeles icke skulle göra något intrång uti Polens rättigheter till Preussen, samt att fördragen i Wehlau och Bromberg skulle upprätthällas och förblifva i full gällande kraft, så trodde sig likväl redan Fredrik II, hvilken skapat sig en annan, en mera storartad moral, kunna med rikets förstoring städse för ögonen bryta den af farfadern ingångna edeliga förpligtelsen. Men då Polens europeiska betydelse bestod uti att hålla Asien fjerran ifrån Europa, trodde han sig, efter att hafva i förening med Ryssland och Österrike under loppet af flera år på det mest förödmjukande sätt förhånat. och skymfat Polens urgamla historiska tron, berättigad och förpligtad till att på Polens bekostnad befästa Preussens och derigenom Tysklands ställning. Men han förbisåg, att det sätt, hvaruppå han härvid gick tillväga icke åstadkom något befästande, utan tvärtom ett försvagande. Under det Österrike. och Preussen uti Rysslands sällskap nedbröto den polska muren, så föranledde de just hvad de ville förhindra. De banade nemligen för Ryssland en bresch, ur hvars ruiner sistnämnde makt genast uppförde en bastion, som nu skjuter in långt i det tyska området, och som derigenom att den skiljer Dunaocan AnRh flaotnueejla sfudn han unndan on Asien, denna menniskoslägtets vagga, gjorde sig under årtusenden en rastlös möda ris Godunow lät hålla böner för sig såsom har genom sina tvenne största monarkier I