Aftonbladet – 9 augusti 1864, sida 2

verkligen icke är stort, kan det räcka en lång följd af är, innan krigskostnaderna hinna betalas, och under hela denna tid skola de allierade makterna regera herti dömena efter godtlinnande, naturligtvis i sigt att Preussen må behålla dem, om det lyckas att skaffa Österrike någon annan ersättning. Om någon, hvilket är nästan otvifvclaktigt, hyst eller hyser den förhoppning, att hertigdömena en gång skulle återkomma i form af ett Schleswig-Holstein under Danmarks krona, så öppnar denna bestämmelse i sanning ingen utsigt till denna förhoppnings snara fullbordan, om den än icke alldeles afskär den. Detta hopp skall sannolikt kallas vid lif, för att bibehålla foglighet och vänskapligt tillmötesgående hos vår regering. Vilkoren för vapenstilleståndet ha det tormella företräde framför preliminärerna, att deras hårdhet är alldeles klar, och att de äro fullkomligt cgnade att uppfylla sitt ändamål, fredsunderhandlingarnes påskyndande. De allierade makterna hålla Jutland besatt, och det beror endast på dem att bestämma den truppstyrka, som erfordras för rent militäriska syftemål. :e kunna behålla 35000, och de kunna behålla 30,000 man i Jutland, alldeles efter godtfinnande. Kontributioner, d. v. s. penningutpressningar, ega icke vidare rum; men de redan utskrifna lemnas icke tillbaka; det är dock möjligt, att dessa utskrifningar samt häströfverieria kunna vid den eventuella freden gå upp emot de tagna fartygen, så att, då dessa återlemnas, motsvarande belopp betalas tillbaka. Jutland skall förpläga och hysa trupperna samt hålla dem befordringsmedel tillhanda, och utmätandet af dessa fordringar är likaledes lemnadt åt de allierades godtfinnande. Det är icke danska regeringen, som genom sina em :etsmän skall sörja för truppernas förnödenheter, och alltså kunna skydda befolkningen mot godtyckliga fordringar och brutal behandling; nej, hr Vogel von Falckenstein skall med en österrikisk ja-broder fortfarande föra regementet i Jutland. Han skall uppbära inkomsterna, betala reqvisitionerna och löna embetsmännen, preussiska såväl som danska, och hvad som sedan återstår, skall danska regeringen först ha i reda penningar eller j Havidation (mot skeppen?), när Jutland blir utrymdt. Ej ens po tgång eller enskild handel och vandel är tryggad senom den afslutade öfverenskommelsen ; det beror på de allierade och deras fullmäktige, huru mycket de vilja tillstädja deraf. Vi tro visserligen icke deras mening vara att alldeles hindra det, men de kunna pålägga hvilka inskränkningar de finna för sodt, ty intet ord finnes derom uti öfvernskommelsen. Likaledes skola de utkräfva tullen, och det blir följaktligen tvifvelukligt, om de icke skula utkrätva tull af allt, som införes från öarne, churu sådant skulle förefalla oss något starkt. Hr von Falckenstein har redan skilt ej blott de jutska enklaverna, hvilkas afträdande till Slesvig omtalas i fredspreliminärerna, utan ock den del af Ribe Amt söder om Kongeån, som cke afträdes, från Jutland i administrativt hänseende. Slutligen skall truppernas aflöning icke falla Jutland till last; fångarne skola frigifvas, men få icke tjena i danska armen (mot de allierade?) innan fred blifvit sluten. De jutska soldater, som hem förlotvas, skulle i händelse af fiendtlighej.ernas förnyande, kunna inkallas, men det är väl ändock vara rådligast att endast nemförlofva dem, som öfvergått i den äldre förstärkningsklassen, och som man derför i ingen händelse skall ånyo inkalla, ty man måste vara mycket naiv för att tro på ett bokstafligt uppfyllande af denna punkt. Vi finna säledes uti föreliggande fredspreliminärer och vapenstilleståndsvilkor ingening, som kan rubba eller förändra den uppattning, vi förut framställt, då vi kände olutt hufvudpunkterna. Det enda skulle vara ofvannämnda förhoppning om Schleswig-Holsteins äterlemnande till H. M:t konung Christian den nionde, som lär hysas nom högre kretsar, och som medelbart eller omedelbart torde ha påskyndat preliminärernas afslutande. fn annan sanguinisk tanke, som vi också hört nämnas, nemligen utt gränsregleringen skulle kuuna utvidgas ill att omfatta hela Haderslev Amt, mot säges af preliminärernas ordalydelse, i det Kolding betecknas säsom ändpunkten för len linie, som skall dragas österut längs Ribetrakten, så att man på sin höjd kan nnefatta Gram och några af de nordliga socknarne i Törning län under gränsregleingen. Vi finna både preliminärerna och rilkoren för vapenstilleståndet så härda, att ri fortfarande anse deras emottagande oförvarligt, förrän alla chancer? verkligen arit uttömda. Huru ifrigt vi än dela önskan om fred, ch huru villigt vi än under gifna omstänligheter skola underkasta oss en dräglig red, så är dock öfverlemnandet af 200.000 janska slesvigare åt nationel död, andelig ch politisk träldom, både en sådan skam ch en för vårt lilla folk så oersättlig förust, att vi aldrig kunna försvara dess medifvande innan våra motståndsmedel varit örbrukade och alla utvägar försökta för att ndgå det. Faran af att fortsätta kriget ågra veckor, till och med några månader, ade icke varit större, än att vi borde fretat den, så mycket mera som den inre enighet, hvilken hittills verkat förlamande å alla förhållanden, numera upphört geom den nuvarande regeringens tillträdande, ch denna alltså i högre grad än dess förerädare är herre öfver förhållandena.