Aftonbladet – 9 augusti 1864, sida 2

ken vigt vid dess bokstafsom vid dess anda Med en dunkel tro på hvad som förstås un. der ordet predestination, tillstadde de lik. väl menniskan valet mellan godt och ondt. måhända förblandande skäparens förutve. tande med den skapade varelsens fria vilja. samt trodde på själens odödlighet och lärar om evinnerliga straff. Deras svagheter och brister synas hafva bestått uti en omätlig andlig högfärd, ett öfverdrifvet uppskattande af yttre former, till den grad att de försummade det hvaraf dessa endast utgjorde jen symbol, en omättlig lystnad efter presterlig makt, och en ytterlig brist på skonsamhet mot dem som med dem voro af olika åsigter. Ehuru sadducterna bekände sig tro på gudomligheten, lärde de att denna icke utöfvade de ringaste inflytande på menniskornas handlingar. Inskränkande utdelningen af belöningar och straitf till denna verlden, ansågo de att det låg i menniskans fria val att vinna de förra eller utsätta sig för de sednare; och som de icke hade något begrepp om ett lif efter detta, voro de nöjda med att njuta en timlig lycka, och att endast afbedja det fysiskt onda. Ehuru i saknad af en bestämd lefnadsfilosoti, hvaruti sjelfva hedningarne satte en stolthet, tyckas dock sad duceerna både i grundsatser och utöfning hafva icke obetydligt liknat det gamla Greklands och Roms epikurer. Men det fanns äfven en tredje sekt, som räknade många anhängare i Judea, uti hvilkas lärosatser vi upptäcka åtskilliga likhetsunkter med vår egen lära, och ur hvilkas. eder kristendomen i sina första dagar sannolikt erhöll mänga anhängare. Dessa voro essterna, hvilka förbjödo nöjen såsom ett positift ondt, och ansågo gemensamhet i egendom såsom en fundamentalsats inom deras orden. Medan de omfattade celibatet, utvalde de andras barn att försörja och uppfostra. Ehuru de hvarken köpte eller sålde, voro de dock aldrig i afsaknad ef detta lifvets nödtorft, hv en hvir gaf och mottog uten invändning;