Aftonbladet – 9 augusti 1864, sida 2

allt efter eget eller grannens behof. Me dan de föraktade rikedomar, utöfvade de en sträng hushållning och hade särskild: uppsyningsmän till att taga vård om oct utdela hvad som samlats genom ett gemen samt sammanskott. Spridda öfver hela lan det, voro de i hvarje stad säkra om at finna ett hem, och ingen af dem tog på er resa med sig hvarken penningar, föda elle mera kläder än han bar på sig, emedan han. der han stannade, af bröderna försågs med allt hvad han behöfde. Deras fromhet va exemplarisk. — Före soluppgången talades icke ett ord om jordiska saker, utan man höll en allmän bön och bad hvarje dag om ljusets välsignelse innan den ännu kommit. Derpå skildes de åt och gingo till sina olika yrken. Derpå sammanträffade de ännu en gång, badade i kallt vatten och satte sig 1 hvita kläder ned till ett tarfligt mål, hvarefter man äter skildes för att gå till sitt arbete intill aftonen, då de samlades till qvällsvarden innan de gingo till hvila. De löften, som togos af alla som fingo inträde i deras sällskap, och som aflades efter tvenne års pröfning, visa nogsamt den rena och välvilliga anda som genomgick deras lagstiftning. De svuro att visa lydnad för Guds bud och rättvisa mot menni att icke begå någon orätt, vare sig frivilligt eller på annans befallning; att undvika det onda och understödja det goda, att lyda laglighet, såsom kommande oivanefter; at älska sanning och öppet vederiägga lögnen; att hålla sina händer rena från stöld och hjertat från orätträdig vinning; att hvarken dölja något för sin egen sekt eller röja dess hemligheter för andra, utan bevara dem med sina lif, samt slutligen att meddela en proselyt dessa läror bokstafligen och så som hvar och en af dem sjelf hade mottagit dem. Om en af deras sekt begick någon svårare synd, utstöttes han för en tid från deras samhälle, en dom som medförde hunsersnöd, emedan en hvar förut hade svurit att aldrig äta annat än i närvaro af sina bröter. DÅ hen var i sista stedist af utmatt