Aftonbladet – 8 augusti 1864, sida 2

länge diskutera fredsvilkoren, deras vilja var lag; de hade hvarken gjort afseende få den traktatmessiga rät:en eller nationaitetsrätten, hka litet bekymrat sig om skrifna öfverenskommelser som befolkningarnes önskningar. Bismarcks grundsats, att makten står öfver rätten, har i all sin hårdhet blifvit tillämpad i Wien, och man kan icke finna någon annan ledande princip för dem fred, som blifvit Danmark påtvingad, än det renaste godtycke utan minsta spår af rättvisa och billighet.? I Paysl heter det: ?Wienkonferensens fordringar. på Danmark rättfärdiga alla de bekymmer, som de. små tyska staterna på sednare ti-: den lagt i dagen. Dessa stater misstro för ögonblicket Preussens äregirighet och dumdristighet, och de bevittna med ledsnad att Österrike alldeles icke uppträder deremuot,l. utan tvertom understödjer preussiska regeringens mest öfverdrifna fordringar, ehuru det derigenom uppoffrar sina egna intressen och åsidosätter sin egen uppgiit. Bismarcks uppträdande är lätt förklarligt. Han söker i vapenbraket och utsigten till eröfringar ett medel att försvaga intrycket af de olag-. liga handlingar, hen begår i det inre, och han söker utom landet den styrka, han saknar derinom, på det han må kunna fort-. fara att stå i spetsen för sitt lands angelägenheter. Han vill undertrycka de liberala iderna i Preussen genom att smickra nationalfåfängen. Hr von Reehbergs hållning är svårare att fatta. Hvilken hemlig driffjeder kommer honom att, öfvergifva Österrikes traditionella politik i Tyskland? Hvem är det som kastar honom i arma på Preussen? Sådana frågor framkastas an i hela Europa, och ingenstäds ifrigare: n i Tyskland och framför allt i sjelfval sterrike, der man mindre än annorstädes kan förstå Winerkabinettets politik i fråga j: om hertigdömena.? Efter dessa yttranden talar Pays om Frankrikes ställning till saken och upprepar ånyo, att det icke har med den saken att göra. Men, fortfar bladet, hvarje gång man på ett eller annat ställe åsidosätter billighetens lag och folkens rätt, är Frankrike förpligtadt att ljudligt yttra sina tankar. Denna pligt skall det vars i stånd att uppfylla, derom äro vi förvissade; ty fastän det icke är dess sak att mofsättå sig händelser, som icke personligen och direkt beröra det, måste det åtminstone beskydda och häfda nationalitetsprincipen, som är dess egen princip. så att icke denna tager ekada.? Genom en sådan politik, förklarar Pays slutligen, kan Frenkrike icke väcka misstanke hos Tyskland, hvars nationella sträfvanden det erkänt tidigare än någon annan makt; men det har blott billigat förbundets anspråk på den tyska delen af hertigdömena, och kan icke utan beklagande vara vittne till att ett skandinaviskt område och en dansk befolkning införlifvas med Tyskland. Detta steg beklagar Frankrike i dubbelt afseende, emedan det på så många sätt visat sin stora sympati för Tyskland och sökt att närma de båda folken till hvarandra, specielt penom handelstraktaten med Preussen. Det är närmast Österrike och Preussen, som gjort sig skyldiga till missbrak af sin makt mot Danmark, men det dåliga intryck deras äregirighet gjort, verkar tillbaka på hela Tyskland, och det är isynnerhet denna omständighet, som öfverraskat och bedröfvat Frankrike. Det är intressant att se, huru VIndep.Belge, som förut stått på Tysklands sida, nu begypner tala emot Preussens beteende. Bla-! et fruktar att Preussens ovilja mot Augustenborgaren skall kunna skapa en ytterst kritisk ställning och leda till det sorgliga skådespelet att se tyskar kämpa mot tyskar, och att ee ett ?befriadt? folk resa sig emot sina befriare, bittert saknande den gamla förbindelsen med Danmark. Tidningen fortsätter derefter: Preussen, som börjat krig med Danmark för att försvara den tyska nationalitetens rättigheter uti danska monarkien, synes dock föga akta på nationatitet principen i den danska delen af Ste Öfverallt i städer med blandad befolkning, till och med i sådana, der det danska elementet har öfvervigten, är undervisning på danska ersatt med undervisning på a. Man kan till en viss grad förstå afsättningen i massa ar alla danska embetsmän, men fördrifvandet af prester, lärare, till och med privatmän af dausk börd, är en åtgärd, hvars stränghet omedelbart angriper nationaliietsprincipen. Rollerna äro nu ombytta; Danmark, öfverbevisadt att ha misskänt nationalitetsprincipen, åberopar den nu, och Preussen som påstod sig ha häfdat samma princip, som af danskarne trampades under fötterna, gör sig nu skyldigt till samma brott. De danska områdenus förtyskande är icke mindre fördömligt, än de tyska trakternas fördanskning var. Times håller ett litet nätt tal till Danmark för att trösta det i olyckan. Nu då de tyska mskterna tillfredsställt sin rofgirighet, vill Times icke förtiga sin mening, att dan skarne intaga en högst aktningsvärd plats i Europa och lidit skamlig orätt genom det öfvertall som kostat dem provinser, hvilka i fyra århundraden varit förenade med deras rike. De hafva mistat sin bästa hamn i Österön, ett stort antal af deras landsmän är öfverlemnadt till fienden, som utan allt tvifvel skall införa ett fullständigt förtyskningssystem, och de ha fört ett olyckligt krig, som kostat stora offer af menniskolif och enningar. Deras område är inskränkt till Tutlan och öarne, och de måste nödvändigt lefva i beständig fruktan för ett nytt öfverfall af sin mäktiga fiende. Likvältror Pimes, att förlusten ändå icke är så stor; ty hertigdömena voro blott osäkra besittningar, som icke läto hålla sig i förbindelse med den öfriga monarkien, och erlfarenheten visar att nationernas lycka icke beror