Aftonbladet – 8 augusti 1864, sida 2

skri hoppade han högt upp från golfvet, lyftande armarne öfver sitt hufvud, och föll erpå framstupa, stendöd, som om han blifvit träffad af åskan. Gladiatorerna rusade nu fram, och innan deres kamrat ännu hade nått golfvet, hade de stött ett halft dussin svärd genom ennuckens kropp. Derpå ryckte Lutorius och Eumolpus ned gardinen och försvunno i den mörka skrubben der bakom. Strax derpå hördes ett rop af öfverraskning, ett skri om förskoning, ett ekrapande af fötter, fallet af någon tung möbel, och derpå kommo de båda männen ut igen, dragande emellan sig en pussig och kraftlös gammal man, som var elldeles likblek och kippade efter andan. eCesar her flytt!? sade han i det han kastade en vild blick omkring sig, Söken I Cesar?! Men då han såg det hemska leendet på tribunens änsigte, öfvergaf han allt hopp om att kunna bibehålla sitt inkognito, slog armarne i kors öfver bröstet med en viss värdighet, hvilken hans grofva kläder och oorduade tillstånd icke helt och hållet kunde upphäfva, och tillade: sJag är Cesar! Stöt till, efter som det inte längre gifves någon förskoning eller räddning!4 Tribuuen stod ett ögonblick tveksam om hvad han skulle göra. Gryningen började reden titta in i pelatset, och Spados döda, uppåtvända nsigte såg helt grätt och spöklikt ut i det bleka, kalla ljuset. Herre öfver situationen, öfverlade han endast om han skulle döda Ceesar med sin egen hand, och sålunda göra eig förtjent af hans efterträdares synnerliga tacksamhet, eller, genom att öiverlemna honsm åt en vild, retad nädeterk; mom ten tvifved sovie dde ho.