Aftonbladet – 6 augusti 1864, sida 3

Hirpinus reste sig först med ett muntert skratt. tMinsann damp du inte, min gosse, sade ban, likt en oxe vid offeraltaret. Jag skulle sannerligen inte klämt till så hårdt, om jag hade kunnat undgå att göra det. Efter som jag slog omkull dig, så måste jag väl också hjelpa upp dig, kan jag förstå. Lyd mitt råd, min gosse, och knalla dig af så fort du kan. Tag af till höger åt stora porten, håll dig sedan till den mörkaste delen af trädgården och spring för ditt lif! Vid dessa ord hjelpte gladiatorn Esca upp på fötterna och pekade ned åt korridoren, der vägen i detta ögonblick var alldeles klar. Britten skulle gerna velat göra ett nytt försök till att rädda kejsaren, men Hirpinins ställde sin väldiga lekamen i hans väg, och då han fann sin unge vän så gensträfvig, halft ledde och halft kuuffade han honom fram till palatsets port. Här tog han farväl af honom, i det han tankfullt, skådade ut i natten, liksom om han gerna skulle velat följa honom. ?Jag har just inte någon synnerlig smak för den här leken, det måste jag tillstå, sade han med tonen hos en som blifvit beröfvad något nöje som han väntat sig. Germannerna gjorde en stund ett rätt artigt motstånd, men jag trodde att de voro flera till antalet, och att striden skulle räcka minst dubbelt så länge. Farväl med dig nu, min gosse, och lycka till — vi kanske aldrig mer få återse hvarandra. Nå, nå, i sådant fall kan jag inte hjelpa det. Jag har blifvit köpt och betald, och måste återvända till mitt arbete.? Medan Esca, som icke längre hoppades att kunna uträtta något här, skyndade bort genom trädgården, återvände Hirpisus till