Aftonbladet – 4 augusti 1864, sida 3

Bref från våra emigranter. Ombord å Ernst Merck i Falmouths bamn den 24 Juli 4864. (Ur Dagligt Allehanda.) Då jag vaknade den 19 Juli på morgonen. rände Vvi just in uti den trånga farleden emellan Helsingör och Helsingborg. Tornen af Malmö skymtade öfver styrbords låring och ännu akterligare låg Hven, höjande sitt Uranienborg. Vi fällde ankaret midt i Sundet mellan de båda städerna, och jag följde kaptenen i land, men ick till Helsingör. der jag hoppades 1å sätta foten för första gången på dansk jord, utan vi gingo till svenska sidan och sågo oss om i Helsingborg. en liten vacker stad. helt olik våra nordiigare småstäder, och bestående, så vidt jag kunde se, endast af stenhus, smånätta, snygga och af ljust tegel. Vi afsände en massa bref och foro efter ett par timmar åter Ombord, medförande stekar, grädde, potates och ett par snattrande ankor med mycket mera. Vi gingo tidigtiland så att emigranterna då ännu icke syntes till på däck, men då vi nu återkommo var hela relingen garnerad med åskådare, som helsade oss med sitt älsklingsnöje. skallande hurrarop. AÅnkaret var redan lättadt och skeppet satte i gång förbi Kronoborg och nordvart mellan de gröna bokskogarne. Vinden var, som alltid, stick i stäf, men svag och ljum. sjön häfde sig föga, så att ombord fanns bara sommar och förnöjelse. Selands kust försvann snart och äfven Kullen dök ned i hafvet. Alla blickar spejade sedermera förut, och på eftermiddagen varskoddes Jutland. utmed hvars östra kust vi ångade fram hela dagen, utan att något märkvärdigt var att iakttaga. Den 20 på morgonen voro vi utanför Skagens fyr, ändrade kursen till sydvest och sköto in i Skagerrack. . Vinden måtte icke haft lägligt att vända sig emot oss den gången och synes hatva blitvit derötver förargad. hvarför han tog till att blåsa ur sjutton hundra bälgar. Förste styrman var icke blyg, utan satte till hvarenda väfbit. och dess värre blåste det. Man mådde illa. det är klart. men folket hade småningom fått vänja sig vid sjön, och sjösjukan fick icke makt med en fjerdedel af alla, på hvilka hon syntes kunna göra anspråk. Så mycket värre grasserade hon emellertid med de stackare, som voro åt henne hemfallna. De friska muntrade sig med skämt öfver håde sig sjeltva och sin nästa. Och de promenader. som på trots och försök företogos, togo sig från komisk synpunkt ingalunda illa ut. under det att mera än en fräsande sjö spolade däcket från lovart till lä. Någon dans hördes den aftonen icke af, utan ersattes mest af de omtalade misslyckade promenmederoa, mes stödjen höll sig dock qvear i swå