Aftonbladet – 4 augusti 1864, sida 3

nerade, skulle derför ett försvarsoch anfallsförbund afslutas mellan Ryssland, Preussen och Österrike. Vär kollega tog då, den 31 Maj, allt detta för kontant. Daily News artikel visar? — hette det — bäde hvad vi skulle äfventyrat, om vi ensamme inlåtit oss i en strid för Danmark mot dw tyska makterna, och hvad vi måst hålls oss beredda på, om vi, äfven i förbund med Enogland allena, hädanefier skulle komma att taga ett sådant steg? I-starkare ordaag kunde Allehanda svårligen uttrycka sin öfvertygel-e, att Rysslands tiendilighet mot skandivavismen ej skulle låta det rygga för några offer, då det gällde att hindra dess förverkligande — eller redan det första steg dertill, som en nordisk allians skulle inneI bära. Den 4 Juni meddelade samma tidning — ?ur en källa, hvars tillförlitlighet det kunde I garantera? — några diplomauska dokumen ter, hvilka hon rekommenderade till simnv läsares synnerliga uppmärksamhet, ej blot hvad innehållet, utan ock hvad ?de sär skilda meningarnes ordalydel angick Förutseende, att dock någon möjligen kunde hysa något misstroende till de meddelade dokumenternas påstådda stora betydelse, hur hon sed rmera ytterligare rekommenderz! dem med en ifver, som visserligen erinrat om ordspråket, att hvar och en skryter ai sin vattvälling?, men också ej lemnat nägon skugga af tvitvel qvar om den ofant liga vigt Nya Dagligt Allehanda sjelf tillmätte dem. Uti ett af dessa aktstycken, en rysk depesch, lästes, att bildandet af et stort skandinaviskt rike, d. v. s. afslutan det af en skandinavisk union, skulle så i den mest bestämda strid med Rysslands intressen?, och att Ryssland derföre ?skullv motsätia sig det med all sin makt?. en 31 Maj och den 4 Juni var Alle handa säledes fullt och fast ölvertygadt, att Ryssland på intet vilkor skulle lida en skanninavisk union. Så lät det den tiden; men hur annorlunda nu! Ur hvilken helt annan ton talar ej Nya Dagligt Allehanda i tisdags. ?Kunde mån öfvertyga oss? — säger bladet — ?att Ryssland är obenäget mot en skandinavisk union, så skul:e äfven vi arbeta för dess åvägabringande; ty hvad Ryssland anser för sig skadligt, mäste för oss vara nyttigt.? Men derom har Nya Dagligt Allehanda aldrig? kunnat öfvertyga sig, ty just en skandinavisk union torde vara det enda medlet att återuppväcka splitet mellan de n-rdiska folken och skulle således befrämja Rysslands syften. För två månader sedun ansåg Nya Duglig. Allehanda Rys land intaget af så starka farhågor för en skandinavisk union, att det med hla sin makt, i ofoch defensiv allicens med de tyska makterna, skulle motsätta sig — vi vilja ej säga unionens upprältande, utan redan — en befarad svensk intervention, som möjligen kunde blifva et inledande steg till en union. Men nu finner samma tidning, att ingenting kan för Rysslands politik vara förmånligare än en skandinsvisk union, och enser att vissa ryska regeringens yttranden i motsatt riktning endast varit ämvade att narra oss in å den skandinaviska vägen. i Hvad skall man säga om en så lättfotad vexling i en politisk tidnings åsigter? Kanske kan derpå svaras, att alla medel äro goda — ena. gången orubblig t o, andra gängen lika orubblig misstro till samma sak -— då det gäller att bekämpa den förhatliga skandinavismen, som tydligen med hvarje dag viner större och större terräng, mer och mer införlifvas med det allmänna föreställningssättet. I slutorden af sin artikel utkastar Allehanda en krok, som visserligen är alltrör grof för att rimligen kunna narra någon att nappa på, men som dock torde här böra exponeras, för alt visa hva iman från det hållet tilltror sig att bjuda allmänheten. Ryssland — heter det — utbasunar sin låtsade rädsla för en skandinavisk union, för att locka oss in på den skandmnaviska vä gen och för att sålunda få ett tillfälle att anfalla oss, som ej olltförmycket sårar Europas rättskänsla. Det vill med andra ord säga att, om de tre nordiska folken, ikänslan af den svaghet som medföljer splittringen, sluta sig tillsammans till en politisk enhet och visa si beslutna att stå och falla med hvarandra — då skull Europas rättskänsla ej alltför mycket uppröras, i fall österns barbarer vilja krossa dem. Men om de förblifva isolerade, om det ena likgiltigt åser hur det andra förblöder, då skola Europas sympatier följa oss och dess sårade rävtskänsla blifva värt värn! Sannerligen, sunda förnuftet och erfarenheten motsäga lika mycket denna befängda sats, som ej ir imponera på några andra än dem, som äro och förblifva andligt omyndige, dem som karakteriseras af denna nätta sentens: Lhomme pour rien sabbat Lhomme pour rien est triomphant: Cest que Phomme est encore enfant. Deras bifall missunna vi visst ej någon, eho det vara må; vi vilja blott uttala vårt tvifvel, att det kan vara värdt så stora offer af politisk takt och konseqvens. Bref från våra emigranter. Ombord å Ernst Merck i Falmouths bamn : den 24 Juli 4864. (Ur DAaalkat Allehanda NY