Aftonbladet – 3 augusti 1864, sida 3

Stellen aus den verschiedenen telis enthält und so geceignet ist vor mancher Fehlgrifien zu warnen, die aus einer minder ge naucn Auffassung der Worte unseres Philosopher seiLst in der neuesten Schniten tiber Geschichte der alten Philosophie sich me und da emge schlichen haben. Man trågar sig derföre: det möjligt att så utmärkte vetenskapsp som en Grubbe, E. A. Schröder. Atterbom, Mihelet och slutligen ätven professor Ribbings egen järare professoren Boström (såsom det visar sig af filos. fakultetens protekoll den 16 Okt. 1544) skulle alla hafva så totalt misstagit sig. att skri. ter, som dessa män då prötvat och funnit goda. nu skulle tvärtom vara utan det allra ringaste värde? Skall man mera lita på professor Ribbings omdöme i saken än på alia de andres? Ar det icke större sannolikhet att misstaget ligger på hans sida än på deraa? . Adjunkten Atzelius har utgifvit en lärobok i logik, hvilken upplefvat 6. upplagor, en i vårt land sällsynt företeelse. Afven detta arbete alärdar professor Ribbing med den anmärkningen. att sämre kan denna uppgift (att förlatta en dylik lärobok) lösas och hi den blifvit löst än som skett af adjunkten Afzelius, men ock bittre. Atzelii lärobok 1 logiken har emellertid blifvit antagen icke blott vid läroverken i Sverge utan ock vid gymnasierna i Finland, och detta oaktadt detta sednare land har att upp cn at Snellman utarbetad lärobok i samma ämne, afsedd för skolornas behof. Bevisa ej dessa fakta något? Männe man icke af dem bör kunna draga den slutsatsen att Afzelii arbete är ett godt, eit förtjensttullt arbete? Det har här blitvit sagdt, att adjunkten Afzelins bort ytterligare dokumentera sin vetenskap: liga förmåga genom utgitvande af något nytt arbete, enär en lång tid förflutit sedan han i allmänhetens händer lemnat någon frukt af sin fö fattareverksamhet. Jag har alltid yrkat derpå att vid frågor om akademiska lärostolars återbesåttande skall i första rummet göras afseende på de af sökanden utgitma väl vitsordade arbeten. På grund af sådana arbeten har också adjunkten Afzelius förut icke en utan två gånger blifvit uppförd å förslag till professuren i den praktiska filosofien, hvarföre jag icke kan inse att man nu varit berättigad att fordra mer äf honom, när han dertill i hela 4 år, till filos. fakultetens fullkomliga nöje. såsom vikarie föreläst i de fil samma profession hörande läroämnen. Skulle adjunkten Afzelius nu hafva publicerat något arbete, som af sakkunnige i utlandet kunnat lyckas vinna ett fördelaktigt erännande, är det all sannolikhet, att anh at den Boströmska skolan här i vårt fi land skulle behandlat adjunkten Afzelius på sam: ma sätt som lektor Borehus förut blitvit behandlad. hvilken älven vågat hysa en ifrån denna skojas läror atvikanse asigt; man skulle hafva anfallit personen i let iör saken: man hade förklarat alltsammans för ofornult, för att slippa en bevisning. Vidkommande derefter Afzelii lärareverksam het. så torde stllan någon adjunkt vid detta uni ersitet halva blitvit strängare anlitad med för. ordnanden att såsom vikarie sköta föreläsningar och examina, ej heller någon med större pligtrohet upptyllt sina åligganden än han gjort det, Jag har 1 mina yngre är begagnat mig at hans undervisning och kan intyga den synnerliga klar. het 1 iramställningen som utmärker hans före: rag. I Aizelu adjunktstullmakt ar den 7 Jun 812 vitsordas också hans utmärkta undervispingsskicklighet. Denna undervismngsskicklighet, allt mer utbildad och tragt till mognad under ett ljerdedels sekel, under hvilken tid han såsom locens, adjunkt och vikaiierande professor enskildt och onentligen löred — hufvudsaklisen just den prakuska filosofen, kräiver, enligt nin tanka, ett rättvist erkännande. Inom detta konsistorium har man mer än en gång hört den satsen åberopas, avt vid förslag till iäraretjenster skall den väl vitsordade lärareverksamheten hufmasakligen atses. . Sålunda yttrade protessor Lotöm tll filos. takultetens protokoll den 11 Dec. LH att icke författareskicklighet, utan lär: klietwet är det väsentliga och nyttiga hos den akademiska siraren ; ty universitetet är icke en vetenskapsaka-. demi tor verldens lärde, utan endast en högskola ller ett högsta undervisningsverk för land ingdom, och man kan dertore vara ganska väl jvalificerad tull lärare vid den ena, utan att ock vara detsamma till deltagare i den andra och ärtom ; och professor Ribbing utialade samtiligt: sin åsigt om det i mer än ett afseende lämpliga i att anse en person qvalificerad att öresta en tjenst och dertill förordna honom, men leremot icke erkänna honom kompetent att ervålla denna tjenst Ja, likasom på förevarande fall alldeles til ämpligt uttalade professor Rydin till konsistori rotokoll den 25 Januari 1859 följande, dervid ag lånar proiessor Rydins egna ord: Lörfattareverksamhet är blott ett af de sätt, varpå man kan styrka sin skicklighet, ej det da och alleha saliggörande. Tvärtom tyckes! äl ingen tillforltligare upplysning om en sökanles skicklighet kunna gitvas än när han styrkt ig först och främst ha ansetts skicklig att erhålla rofessors vikariat, vidare under längre tid fått amma vikariat förnyadt och slutligen öfver dena sin verksamhet erhållit lofordande vitsord. — — — Enär ingenting bättre kan buvisa, vad som skall i förevarande fall bevisas, än itsordad skicklighet att sköta den plats, man oker, bör väl ingen med fog kunna påsta, att tatuternas mening är att till den grad ringakta irareverksamheten och upphöja författarens, att ndast den sednare här skall fälla utslaget och en förra skall anses lika med noll, helst då icke mfattareskap utan löraveverksamhet är det enda n prolessor i lag töreskrifna åliggande. Kan essutom med sken af rättvisa af universitetets ngre lärare, isynnerhet när de genom ctt varktigare professorsvikariat haft sin tid upptagen. dras såsom vilkor för att deras verksamhet kall anses vara at vetenskaplig halt, som fordras af professorerna sjeliva, som må e anses hunnit till mognad i sin vetenskap ch sålunda hatt lätt att torfatta.-— —— Eu onsens (jag begagnar furttarande professot dins egna ord) är och blir sålonda att påå alt den, som! skött er profession under längre d väl, ej derföre, att han icke under tiden för: uttat, ådagalagt vetenskaplig skickiighet till platme erhållande. Med samma skäl kunde man å pästå, att den professor, som ej inom Vissa rs tid gifvit prof på förtattareskap, ej längre r kompetent att behålla sin profession?? — — Huru skall man kunna förmå yngre vetenkapsidkare till att vid ledigheter åtaga sig pro;ssors vikariater, när dessa till den grad ring: ktas af universitetets ordinarie lärare; att huru ingvarigt och väl vitsordadt eu vikariat varit. et ej i merit gäller så mycket som en liten: ve: mnskaplig uppsats med välvilja emottagen. — — Vill man göra sig törtjent af akademisk efordran, då gör man bäst uti att icke använda na kratter i universitetets tjenst, utan fjerran än universitetet använda nägra månader eller anske veckor på fortattandet ar en uppsats. Så långt professor Rydin är 1859. Professor Ribbing har med afseende på adjunkAitzelii lärareverksamhet vidtogat den anrkning, att bland de terminer, adjunkten tzelius varit förordnad såsom vikarie, finnas arier öfver hållna föreläsningar till kansters i äg