) Det är en utnött, men derföre icke med mindre god smak omtuggad jargon, att dessa löften endast skola ha vexlats mellan studentolitikens? män. Jag vill icke vrida om dolen i blödande sår genom att ännu en gång påminna om vär egen länge följda regeringspolitik eller om de politiska meningsyttringar, som förnummits från mognade vetenskapsmäns möten; känd sak är så god som vittnad. Jag vill blott fråga studentpolitikens publicistika vedersakare, hvarföre de ej på sin tid höjde en protest eller åtminstone en enkel varning mot dennas tilltag; hvarföre fast hellre då i hela den svenska pressen. med — så vidt jag vet — blott ett eller par undantag, förnams ett mäktigt genljud af jublet från studentpolitikens fester? Den eler de enstaka röster, som då protesterade, äro nu i sin goda rätt, men huru de på den tiden förtjuste kunna bringa sitt nuvarande förnäma lörakt för studentpolitiken i ötverensstämmelse med sin värdighet och med sin dåvarande hållning, fattar jag ej. En politik 4de ciroonstance och ett tanklöst koketteri med ett helt folks vitalfrågor är lika litet värdigt ott lands press, som ett lands regering.