Aftonbladet – 29 juli 1864, sida 2

DI UREA GR 2 JUR Resultatet af den förnyade behandlingen hos Stockholms stadsfullmäktige af frågan om vilkoren för upplåtande af mark till sammanbindningsbanan blef, att stadsfullmäktige förvandlade sina förut uppställda vilkor, med någon modifikation i ordalydelsen, till — fromma önskningar. Vi veta icke om den majoritet, som föranledde denna utgång, kom att tänka på betydelsen af de sålunda fattade besluten ; men för oss synes det åtminstone alldeles klart och ostridigt, att majoriteten genom att sålunda önskningsvis begära hvad minoriteten, i likhet med den förra majoriteten, uppställde såsom bestämda vilkor och fordringar, i sjelfva verket erkännt, att minoriteten hade rätt. Men moajoriteten har på samma gång erkännt, att den icke hade mod att göra sin öfvertygelse gällande på ett sätt, som kunde bereda densamma gehör och betrygga åt kommunen och åt landet de fördelar, som majoriteten erkännt såsom önskvärda, De härvid verkande krafterna voro naturligtvis jernvägsbyggnadsstyrelsens hot om hela anläggningens uteblitvande och, hvad särskildt dimensionerna å jernvägsbron beträffar, dess förespeglingar om lättheten att i framtiden verkställa den utvidgning, som kan finnas erforderlig. Huru pass stora utsigter som förefinnas, att något afseende skall fästas å fullmäktiges önsknivgar, är lätt att sluta till af jernvägsbyggnadsstyrelsens yttrande. För frågan om den blitvande trafiklaxan kan väl detta vara af, jemförelsevis, mindre betydenhet. Väl är det sannolikt, att trafiken på hufvudstaden kommer att i början betungas med drygare afgitter än iallmänhet finnas bestämda, och att således! hufvudstaden, hvars sjötrafik ofelbart komer att besväras af sammanbindningsbanan, får betala denna anläggning ätven genom att i alseende på jernvägsförbindelserna med det inre landet sättas i ett ogynnsammure tlörhållande än rikets öfriga städer. Men huru mycket än hufvudstadens handel och: rörelse häraf kunna komma att lida, hoppås och tro vi dock att detta skall vara blott ett öfvergående ondt; ty förr eller sednare lära väl sundare principer komma att göra sig gällande vid trafiktaxans uppgörande i allmänhet, än som för närvarande tillämpas. Problemet är nu: huru högt tratiken möjligen kan tåla att beskattas för att icke alldeles förqväfvas, men det skall, för-moda vi, i stället en gång blifva: huru lågt taxorna möjligen kunna sättas för att tratiken, skall bära sig. När en sådan förändring i system inträffat, skall man säkert äfven inse, att det hvarken länder till jernvägens eller landets bästa om trafiken på hufvudstaden betungas genom särskildta tilläggsafgifter. Betänkligare är det med broöppningarne å banan och banken öfver Riddarfjärden. . Ty om, såsom troligt är, dessa broöppninar, stadefullmäktiges fromma önskningar till trots, icke göras bredare och djupare: än som förut varit ifrågasatt, så är dermed för all framtid gränsen bestämd för den utvidgning som kan åstadkommas af genomfarten från Saltsjön till Mälaren vid Söderström. Man skall vara bra lättrogen och bra korttänkt för att låta i detta afseendel. bedåra sig af jernvägsstyrelsens förespegling, att en framtida förändring af broöppningarne kan utföras utan afbrott i trafiken hvarken å jernbanan eller genom broöppningarne. Det är mycket lätt att förutse huru det går då fråga eo gång blir om an läggandet af en ny swuss. VYid bestämmandet af dimensionerna å densamma komma inga andra omständigheter att tagas i be-ltraktande än den, huru stora fartyg som kunna passera jernvägsbron, ty, skall det då heta, alldenstund jernvägsbron icke kan förändras utan albrot i wWaliken både å jernbanan och genom broöppningarne, och alldenstund det icke går an att I med samma bredd och djup som vid jernbron. Omständigheterna må blifva än så tvingande: det må, exempelvis, ut synpuukten al landåts försvar, blifva än så önskvärdt att pansar fartyg, som hafva större bredd än man nu ämnar gifva åt jernvägsbron, kunde vid behof gå upp i Mälaren, så förblir det dock, genom de för små dimensionerna å broöppningarne, icke möjligt att gifva farleden en derför erforderlig utvidgning. Det är ganska anmärkningsvärdt huru man, under den passionerade ifver, med hvilken sammanbindningsbanan eftersträfvats, hållit till godo med snart sagdt hvilka förespeglingar och löften som helst och trott blindt på alla påståenden af dem som ifrat för anläggningens åstadkommande; och man synes icke alls blifva svagare i tron derför att den ena förespeglingen efter den endra befinnes icke gå i fullbordan. Vi erinra, exempelvis, hurusom ett af öfverste Ericsons förnämsta argumenter mot bangårdens förläggande i Stadsgården var det hinder som deraf skulle uppstå mot anläggningen af en ny, större sluss, hvaraf behofvet snart skulle blifva oafvisl Redan nu finner man att jernvägsestyrelsen vill begränsa dimensionerna å jernvägsbron så, att det icke tjenar till någotatt anlägga en ny slussls ans rorninnarna hada tvdligen ladt dit ach ehurn I o rorsaka . ett sådant afbrott, så måste man nöja sigjl.