Aftonbladet – 29 juli 1864, sida 2

GLADIATORERNE.) TAFLOR UR LIFVET BLAYD ROWARE OCH JUDAR ROMAN I TVENNE DELAR Ar WHYTE MELVILLE. KAPITLET XIV. Likbegängelsen. Då Esca och Mariamne sökte lemna sin tillflyktsort, funno de sig instängda och tillbakaträngda af det vilda upplopp som fort farande rasade uti de omgilvuande qvarteren. På alla sidor hördes segerrop, lförtviflans skri och larm och skratt och säng af drucknu sällar. Åtskilliga flockar at förföljare eller förföljda kommo allt emellanåt rusande genom den nedra delen art trävgården och tvungo de bäda älskande att trävga djupare in i dess dystra vildmarker för att der söka skydd, Slutligen kommo de till ett ställe som jemförelsevis syntes säkert, under en grupp ar mörka eypresser, som hade undgåit den allmänna eldsvådan, och här stannade de för att hemta andan och lyssna. Härande: blef Mariamne allt mera lugn och trygg. medan Esca med häårdt klappande hjerts räknade de faror som de ännu möjligen hade att genomgå innan de kunde komma til: hennes hem vid Tiberstranden och han bilefv: i tilltälle att ännu en gång sätta henne i sä kerhet under hennes faders tak. Det va mycket mörkt der de stodo, ty de tär växande cypresserna bildade ett mörkt hvall mellan dem och himmelen. Denna piat ba de i fordnadagar utan tvifvel varit er kär tillflyktsort under miudagens hetta. De: funnos ännu qvarlefvor sf en grotta, son ice blilvit helt och hålet förstörd, oc! fragmenter af en rymlig stenbassin, hå: hvilken en springbrunn fo-dom hade kasta: ina glindrande strålar upp i geommarluften tskilliga gångar, uthuggna i de unga plan2) Se A., B. n:r 129. 130,132-—149, 150. 151, 159 154, 187, 158. 16-17