Aftonbladet – 28 juli 1864, sida 3

rått kött eller rökt fläsk och några hvits bönor, hvilka i kokadt tillstånd skola vare njutbara för preussiska magar, men som, : iden form de tilldelades mig, voro härda och torra som stenar. På hvad sätt jag skulle tillaga dessa naturalier blef min egen sak, och då mina insigter i kokkonsten ej sträckte sig så långt, som att, utan skorsten, eld eller gryta, förvandla dem till föda ör en civiliserad menniska, måste jag lemna dem till mina fångvaktare och lefva på egen konto. Så långt gick dock den tyska humaniteten, att man tillät mig köpa mat medan jag satt i fängelse. En preussisk fångenskap är utomordentligt tråkig. Min enda förströelse var att höra soldaternas samtal; men den var temligen enformig, ty de vände sig beständigt kring samma sak: hvad de skulle göra, när de komme till Köpenhamn — att de skulle komma dit, ansågo de utom allt tvifvel. Efter min återkomst till Sönderborg öfverlemnades jag till de civila auktoriteterna, som voro någorlunda mottagliga för förnuftiga ord. Den nya polismästaren Proschowsky höll ett långt förhör med mig och inhemtade efter europeiskt bruk alla de upplysningar, som kunde lända till sakens utredande; och då en preussisk oflficer, hvars bekantskap jag gjort före min fångenskap, dertill intresserade sig för mig, lyckades jag snart vinna några förmåner, 1. ex. alt komma i ett hyggligare fängelse, att få ett bud till mitt logis efter linne och stöflar (hvilka sistnämnda preussarne för öfrigt, enligt deras konungs exempel, tagit i pant) och att bli rakad. Denna operation tilläts dock endast under uppsigt af två preussare, hvilka -med laddade gevär passade på att icke ett hårstrå borttogs af mina polisonger. — Det var alltså polisongerna, hvarom hela saken vände sig? ?Det såg så ut! på söndagen, åtta dagar efter mitt häktande, kommo två soldater för att afhemta mig till kommendanten. Så snart de aflemnat mig, gaf kommendanten — eller hans adjutant, hvem det var — mina ledsagare tecken att gå ut. De gingo och lemnade mig qvar. Derpå gjorde han mig ett liknande tecken. ?Ni är fri!? Dermed var jag expedierad. Någon vidare förklaring öfver hvud som passerat erhöll jag icke. Genom privat efterfrågan fick jag dock sedermera veta, att den omtalta Berlinerlazzaronen velat tilltvinga sig logis hos en af stadens borgare, men hade dervid kommit i gräl med honom och hans gäster, presten och skolläraren, samt blifvit körd på porten. Han hade då följt efter dem ned till hamnen, der en hop menniskor voro samlade för skjutsningen från Broager; här hade han hört dem och en tredje person, med hvilken de kommit i sällskäp, göra d2 kringstående några frågor om, hvad som var på färde? — om det var danska fartyg? — om ön var starkt nog besatt att aislå en landstigning? 0. s. v. Denna tredje person hade tyrolerhatt med upprorskokard på, tysk fältbiudel om armen... — och mycket stora polisonger? ?Precist. Af hämd, elakhet och patriotism hade karlen skyndat till vakten och angifvit presten och skolläraren såsom spioner. En patrull afsändes genast efter dem, och då jag just kom ned utför trappan, då man arresterade dem, måste jag göra sällskap. Då han sedan kom in i vakten, såg han mig för första gången, men full som han var, hade han icke sett mer utaf den tredje förmenta spionen än polisongerna, och följaktligen kunde han icke finna, att det fattades mig något annat i att vara den rätta, än hatten och fältbindeln. — Der har ni hela historien! ?Får jag omtala den i tidningen?4 ?Hvarför inte. De slynglårne till tyskar ha ju berättat mycket värre; i hela Sundeved tror man kanske ännu ..? PAtt ni är marketenterskans medbrottsling? — Godt; Jag skall bringa ljus i sasen !? Jag har nu hållit mitt ord; och det enda ag för egen del vill tillägga, är ett vänigt ord till mina medborgare, som under kupationen skulle få i hufvudet att beka hertigdömena eller Jutland: Var indtligen ytterst försigtig i afseende på omfånjet af era polisonger!