Aftonbladet – 26 juli 1864, sida 2

deras undervisning och persor nande, tillät han icke nägra slag o heter och framför allt icke några slag resonnemanger ötver en befallning, eller et ögonblicks tvekande vid dess verkställande an kom nu för att ställa sig i spetsen fö dem vid utförandet al ett vågsamt och vig tigt företag. Medvetandet af en öfverhän rande fara, särdeles då den är af ett slag varmed vanan gjort honom förtrolig oci som ölving lärt honom att med mod oci sicklighet bekämpa, har en god moralisk ver kan på en tapper mans karakter. Det upp lifvar bons simuen, eldar hans inbillnings kraft, skärper hans förståud och framiö allt mildrar och uppmjukar hans hjerta Hippias insåg utt han denna natt skulle be höiva alla de egenskaper han mest prisad för att blifva i stånd att lyckligt och vä utföra det värf ban hade åtagit sig — at på samma gång som ett misslyckande skull medföra fullständig undergång, framgånger deremot skulle öppna honom en bana, hvar yttersta mål kunde blifva ett ståthällar döme eller till och med ett konungarike Huru hastigt ilade icke det förflutna, de närvarande och den möjliga framtiden förb hans själs öga! Det var icke så synnerlig lång tid sedan hans första uppträdande på emiteatern. Han mindes, som om det had varit i går, de hvita soltälien, det blåa him lahvalfvet, den orediga massan af ansigten som infottade det bländande sandhaivet hvilket allt han öfverskådade med en evdt blick, ehuru hans ögon stodo fästade pi den vaksamme gallerns, hvilken han efte några få minuter afväpnade och utan rin gaste samvetsagg dödade. Han tyckte sig ännu i detta ögonblick känna den afrikan ska tigerns heta andedrägt, då han föll un der den, nästan qväfd ar sand och: betäck! af sin sköld, i det han med förtviflans styr. ka stötte sitt svärd i detta senfulla bröst uti hvilket lifvet tycktes ligga så djupt Tigerns klor hade lemnat märken efter sig hans bro de skuldri I sot og upp från dm ogerriko sea