Aftonbladet – 26 juli 1864, sida 2

vade i vapen och i allt slags personlig strid : Ett dussin klingor glänste i månskenet lika färdiga som hans egen. Ett dussin svärdspetsar, understödda af tappra hjertan och starka, smidiga öfvade händer, hotade honom från alla sidor, der han stod omgifven af en cirkel af stål. Han såg sig vildt omkring, trotsig men dock förbryllad, skådade derpå ned på det bleka ansigtet vid hans bröst och kände sitt mod svigta. Han stod nu ett ögonblick förbryllad, utan att veta hvad han skulle taga sig till. Hon såg upp på honom, kärleksfull, modig och beslutsam. CMin dyre vän, sade hon mildt, låt mig hellre dö för din hand. Se, jag känner inte den ringaste fruktan. Stöt till! Du ensam har rättighet öfver mig; ty jag tullhör dig. Äfven i detta ögonblick for en svag rodnad öfver hennes kinder, medan de bleka händerna sökte blotta bröstet för stålet. Han vände svärdsspetsen eniot henne, och hon log emot honom. Gamle Hirpinus slängde tårarne från sina borstiga ögonhår. Håll! Håll!4 sade han med bruten stämma. Inte förr än jag ligger redlös skall detta ske. Nog nu med detta! tillade han i förändrad ton och med ett löjligt försök att antaga sitt vanliga bekymme sätt. Här kommer mästaren — inte något vidare bråk, gossar! Vi hänskjuta saken till honom,. Medan han talade trädde Hippias in på deu öppna platsen framför tribunens hus, och gladiatorerna samlade sig ifrigt omkring honom, medan Euchenor ensam höll sig i bakgrunden. KAPITLET XII, Fäktmästaren. Hippias förestod förträffligt huru han ekule vida thålla disciplin blend sipa följeslager. Medun hen lifligt hrieevserattö dy för