Aftonbladet – 25 juli 1864, sida 3

ej reflektera och troligen icke tagit någon närmare kännedom om sjeliva tvistepunkten, korsade sig öfver denne Rydberg, som vågade så förneka Guds eget skrifna ord. Hvad skola de nu säga, då sjelfva professor Melin i Lund. som tagit kyrkans ortodoxa lära om hand, uti sin bibelöfversättning, hvaraf en ny del i dessa dagar utkommit, träder på Rydbergs sida och förklarar det våra bibelötversättningar gemenligen som förfalskadt förekommande språket, treenighetslärans enda egentliga bevis, verkligen vara förfalskadt? Hr Melin säger visserligen, att den förfalskade versionen ej behöfves, emedan i bibeln tillräckligt mänga ställen förekomma, den förutan, hvilka bevisa treenighetsläruns sanning, — men lemnar åt läsaren att sjelf uppsöka dem. Dessa nödtvungna medgifvanden af de ortodoxa åt forskningen och sanningen skola väl efterhand ätven rubba fruntimrens tro på ofelbarheten i en till slentrian blilven uttolkning af den hel. skrift och så småningom äfven i deras krets bereda rum åt de reformerande sträfvandena. Emellertid är redan en och ej obetydlig vinst gjord deri, att de andliga tingen förflyttats älven utom i yrkan och in i det hvardagliga Jitvets kretsar, samt der börjat bli föremål för meningsuibyte och diskussion. Sakens egen fördel är att striden antagit en så stor karakter, ett ämnet sjelft måste väcka det högsta intresse och vidgå vyerna för det betydelsefulla, det ofantligt vigtiga i den pågående rörelsen. (Forts. följer.)