Aftonbladet – 25 juli 1864, sida 3

f f t j b b J och gqvinna. 1 hvarje njutning heger dess undergång. Hvarje lifsform har sin Loke. Men sjelfva striden skall ock upphöra. I allt som är skapadt finnes ett oförgängligt frö som utvecklar sig på nytt i en renare tillvaro. Att förgås, är endast en omskiftming att bli bättre: undergången är endast en nattstorm, som reser sig, innan morgonen randas. Det är lifvets tredje uttryck, uttrycket för det eviga lifvet. Det är meninIgen i Eddans dunkla gåtor. Våra heliga I böcker gifva genljud deraf från en högre sfer; de uppmuntra oss till att deltaga i den goda striden, för att vinna belgelsens palmer.? Det är denna kamp som annu i dag pvifver sig tillkänna på det religiösa området, I men den blir, olika uppfattad, äfven föremål för olika uppskattning och bedömande. I Ortodoxien med dess alherade ställer sin uppfattning, som af naturen är den konseqventa och stelnade, emot den liberalt rebgiösa riktningen, som fordrar, just medveten af alltings förgänglighet, att man skall erkänna denna förgänglighet, detta ständiga vardande från lägre till högre som ät lifI vets ena uttryck, och ej med envis seghet fasthålla vid satser, som icke mera kunna öfverensstämma med menskligheiens nuvarande ståndpunkt. Det har varit vår tid TT förbehållet att, sedan denna kamp mellan ån ortodoxi och liberalism under en lång följd af år ståndat mellan de lärda ensamma i båda lägren, bli vittne till kampens allmänter allt djupare och djupare ned isamhällslagren, samt omfattas af dessa flera och flera. Hvad som förut var blott en kamp emellan lärda hårklyfverier och spetsfundigheter, hvilken lemnade den stora allmänheten kall, har nu plötsligt blifvit just denna allmänhets egendom. Det ligger i tidens Jande, att vetenskapen skall populariseras, att forskningens resultater skola göras så tillgängliga som möjligt för en och hvar. Hvad som var en lag för alla andra vetandets grenar, blef det äfven för religionen, som i tidernas Jängd aflägsnats från sin egentliga kristliga form, enkel och skön i sitt uttryck, och blifvit, äfven hon, ett system, en vetenskap som gifvit sig namnet Dogmatik. Forskningens resultater inom denna ha börjat allmängöras och med framgång, ett intressant och vidt fält har härmed öppnats för äfven den mindre bildade. hvilket hittills hällits till största delen på det :omsorgfullaste tillslutet för den stora massan, för hvilken det kunde vara farligt, hette det, att veta för mycket?. De populåra författarne ha på ett så lättfattligt sätt som möjligt sökt bibringa allmänheten kunskap om dels bibeltext — kritikens pågående sträfvanden och de redan vunna resultaten af dessa, och dels den mellan en ren kristlig bekännelse i dess ursprunglighet och enkelhet och en eller flera konfessioner varande ringa Ööfverensstämmelse. Denna den liberala sidans sträfvan, att äåterföra kristendomen till hvad den bör vara och borttaga ifrån honom de tillägg, som under olika tider af skilda föreställ ningssätt pålastats honom, men numera på intet sätt kunna afmepniskoanden gillas och ofta ej öfverensstämma ens med de allmänna moralitetsbegreppen, är lika öfverallt, i alla länder och samhällen, och skiljer sig endast i afseende på de menigheter, hvilka den bearbetar. Detta gör emellertid, at den liberala sträfvan är för hela den bildude verlden gemensam och sjelf är ett tidsandans uttryck, som i sig eger vilkoret för sin tilltegande utbredning och allmänlighet. Den arbetar lika ifrigt i de katolska länderna som i de protestantiska, den mnärmar till hvarandra judar och kristna och har kanske som sitt yttersta mål, ehuru vi ej ännu kunna skönja annat än i spekulationen dess möjlighet, att alldeles nedrifva de konfessionella skrankorna mellan de bildade folken, samt förena dessa i en gemensam upplattning ar sin religiösa ställning till honom, ell tings fader och beskärmare: då ingenting berättigar att antaga inom andens verld en återgång, skall den gemensamma religionen, för att kunna i sig upptagå de olika konfessionerna, befinna sig på en högre ståndpunkt än dessa. Men en till sin ursprunglighet renad och enkel kristlig religion uppfyller åtminstone ännu det här antydda vilkoret. Det är derföre den Jibarala sidans sträfvan att på alla tillåtna och möjliga vägar utföra denna förenkling, bryta skalet för kärnan, krossa bokstafven för anden, trosformeln för trons egentliga innehåll. År detta äfven det sanna innehållet af tidsandens sträfvan, är det andemeningen i den reformation, som förberedes och hvilken arbetar oförtrutet inom samfundet, obekymrad om de stormar som uppröra den politiska ytan? Är denna frihet äfven ett af vilkoren för den politiska fribetens bestånd? Jag kan naturligtvis ej svara härpå, men det vet jag och känner jag, att den åtminstone till sina grunddrag nu omfattas af det religiöst liberala partiet, att den är tidensjs lösen och liksom det gemensamma frimuraretecknet emellan alla dem, som vilja ge sin medverkan åt den här antydda utvecklingen. En rörelse, som så omfattar hela den bildade verlden, kan ej heller vara främmande för vårt land. Den utgör derföre i detta en af dagens vigtigaete och stående frågor. Och särskilt är detta förhållandet i den stad, hvarifrån jag har den äran att vara Aftonbladets korrespondent. Den religiösa frågan är härstädes ej alle-s nast föremål för debatter man och man emellan, den har redan inträngt i familjerna och är der ständigt underkastad ventilation i samtal mellan samqvämsmedlemmar af båda könen. Der är det merändels karlarne som representera den liberala sidan och fruntimren den konservativa eller ortodoxa. De förra ha genom sin mera gjeltständiga verksamhet kunnat frigöra sig från tankens krassa bundenhet vid hvad som en gång ansågs vara det rätta och kommit in på det alltmera oberoende öfvervägandets territorium. Fruntimren återigen stå görande och se, huru den gräfver sina rötqvar vid en af männen redan lemnad stånd-. punkt, och jag har hört mer än en bildad. och i öfrigt rätt-tänkande qvinna uttala sin förfäran öfver det oriktiga oeh gudsförnekande deri, att man vill forska i de kommande tingen och sätta sig till doms öfver hvad gam I hiheln kan vara rätt allar inako