Aftonbladet – 25 juli 1864, sida 3

I (Forts. löljer.) Rättegäångsoch Polissaker. Med förre kyparen Pehr Waldemar Lundgren, angifven att på sednaste tiden ha begätt icke mindre än fem stölder och misstänkt för en sjette, hölls i dag uti poliskammaren åter ransakning, dervid Lundgrens djerfhet och förslagenhet såsom tjuf tydligen lades i dagen. Så har han, bland annat, bjudit ett par ifrån Ladugårdsgärdet hemkommande beväringsynglingar, dem han dock icke förut var bekant med. på punsch och sedan lockat dem till Adolf Fredriks torg, der han, då de somnat, bestulit dem. den ena på hans fickur, den andra på en urkedja; vidare hos en urmakare, då denne var utgången och verkstaden emellertid eftersågs af en jungfru, tillgripit ett guldur, under det han, sägande sig vara känd af mästaren, bedt att få se på klockor, för att köpa en sådan, och der: vid gifvit sig så god tid att åter ordna de nedtagna uren, att stölden icke genast märktes: samt slutligen på ångfartyget Wadstena. med hvilket han töljt ifrån Bergs slussar till Wenersborg, straxt före ankomsten till nämnda stad, der han gick i land, under uppgilt att bese staden, men sedan försvann, ur en i försalongen hänfrande rock tillegnat sig en plånbok med inneiggande något ötver 180 rdr. Denna stöld hade väl skett bittida om morgonen, medan alla ännu sofvo, men på qvällen hade han varit mycket angelägen om att alla fönstergardinerna blefvo fördragna, så att det skulle vara mörkt i rummet. På fartyget hade han dessutom kallat sig Bergman och uppgifvit sig vara brorsson till en tenen känd person i Göteborg. samt derföre, försäkrande att den förmenta farbrodern skuile betala för honom vid framkomsten. fätt utan biljett medfölja, hvarjemte han, sedan en person anmält att ha förlorat 14 rdr och denne stigit af vid Töreboda. så trovärdigt berättat kaptenen, utan att han blifvit tillfrågad derom, att samma person efter ankomsten i land påtärffat penningarne i sin västficka, att kaptenen tyckte upp: giften vara sann. Lundgren som kommit ut ifrån Långholmen i början af Mars. nekade fräckt för alltsammans och återfördes i häktet. — Liket efter skräddarmästaren Wernberg, hvilken bott i huset n:r 9 vid Tullportsgatan på Norr och som fiera dagar varit siknad i sin bostad, har anträflats flytande i sjön vid den s.k. Hundudden å Djurgården och blifvit draget till land af ett par personer, som afklädt sig och summit ut till detsamma, hvarföre de i dag uti boliskammaren tillerkändes lämplig belöning. Wernberg skall i onsdags ha varit inne på en restauration vid Djurgårdsbrunn och der skrifvit ett bref till sin hustru, hvilket hon dock icke lärer bekommit. Det tros att grämelse öfver misslyckad kalkyl vid en leverans för armens räkning vållat Wembergs förtviflade vestlut att taga sig atdaga. Kristianstad. Det inför Willands häradsrätt anhängiggjorda brottmålet emellan s. m. adj. C. ÅA. Danielsson, kärande, och majoren M. Rosenblad, svarande, är nu afgjordt vid häradsrätten. Den 10 i förra månaden afkunnades i detta mål följande utslag: 7S. m. adjunkten C. A. Danielsson har utisin stämning i målet emot sin svåger hr majoren M. Rosenblad påkallat, att denne måtte genmila och nöjaktigt, i händelse han det gitte, redogöra för såväl den befattning, han tagit med sin aflidne svärfadersy professorn H. Danielssons bo, som ock för sina åtgöranden i öfrigt, med afseende å bouppteckningen, som han med ed fästat, och arfskitet m. m.. eller ock stånda laga ansvar; och har, sedan Danielssen derefter inför domstolen framställt åtskilhga frågor och hr majoren dem besvarat. Danielsson begärt vidare anstånd, för att komma i tillfäile att få ytterligare gjorda fråor bemötte och andraga hvad han för öfrigt unde anse nödigt; likväl och enär, enligt gällande lag, det är en hvar person. som dragesinför domstol, förbehållet, att erhålla full wvisshet om orsaken hvarför sådant eger rom och om de påståenden, som emot honom väckas; men deremot helt och hållet frömmande att till den inkallade inför domstolen ställas en mängd frågor att besvara och den kärande, på sätt Danielsson tillåtit sig, förbehåller sig att först då få göra sina påståenden eller öiverlemna till rätten att bestämma, om och hvad ansvar den inkallade bör ådömas; alltså finner häradsrätten majoren ej vara skyldig att vidare å den honom ågånegna stämningen svara; hvadan och såsom en följd af sådant allt Danielssons anhållan om ytterligare uppskof lemnas utan afseende. med förpligtelse för honom att ersäfta majorens inställelse vid två ting. med skäligen ansedt belopp af trettiotvå rdr 5 öre. Hvad derefter angår den ansvarstalan, som majoren emot adjunkten Danielsson i sitt svaromål väckt; så ock enär af det sätt, hvarpå Danielsson gått tillväga i detta mål och at innehållet af de frågor. som han till majorens besvarande framkastat. synes att han velat tillvita majoren att med sin svärfaders bo hafva vidtagit åtgärder. som varit brottsliga; och Danielsson genom den offentlighet. som han derigenom gifvit sina tillvitelser, angripit majorens heder och ära; alltså och då ett slikt Danielssons förfar.ngssätt icke kan och bör lemnas ostrafiadt. pröfvar häradsrätten. med tillämpning af 60 kap. missgerningsbalken, rättvist fälla Danielsson attböta ett hundra rdr, till treskiftes emellan kronan, häradet och målsegaren, major Rosenblad, samt att afbedja sitt brott. offentligen inför rätta, dertill, uppå anmälan, och sedan laga krait egande utslag i saken fallit, dag skall varda bestämd.