Aftonbladet – 23 juli 1864, sida 3

NETBOIGUUDRAPEI HUA Ångslupsfarten till Djurgården. Verkställande direktören i ett af de på Djurgården trafikerande ångslupsbolagen har åter begärt plats i bladet för ett genmäle i den väckta frågan om nedsättning af IN set å passagerare afgiften på denna linie. Det lyder sålunda: Till redaktionen af Aftonbladet. Uti Aftonbladet för den 20 dennes tionen — i anledning af ett af mig insändt genmile å en i Posttidningen för den 15 dennes intagen artikel, angående priserna för ängslupskommunikationen emellan Staden och Djur gården — framställt åtskilliga reflexioner och anmärkningar, till svar hvarå jag anser mig böra yttra några anmärkningar. Redaktionens påyrkande om fri konkurrens å dessa linier kan ej annat än utaf hvar och en gillas samt blifver äfven rätta sättet att utröna om en nedsättning i priset är möjlig. Det är naturligt att, när ett bolag har 14 särskilda linier att underhålla, dessa ej kunna vara lika inkomstbringande; det finnes nemligen bland dem en mängd, som äro mindre lönande, och äfven finnas sådana, som kunna kallas för bolagets pulsådror — en sådan linie var tillförne Strömparterren—Djurgården. Det är solklart, att vinningslystnaden och begär att skada bolaget, skall uppbjuda allt, för att söka åtkomma denna linie. och man såg redan sistlidne vår en början dertill, då genom storartade förespeglingar, hvilka sedan aldrig realiserades, denna för bolaget så vigtiga linie var nära att fråntagas det helt och llet. Emellertid har nu på denna linie, StrömfarerrensaDjurgården. en slags täflan uppstått, wilken aldrig kan blifva till något gagn för allmänheten; ty, då endast en slup i sender kan komma till bryggan, blir allmänheten nästan tvingad att begagna sig af den som ligger till hands, hur dålig den än må vara, för att undvika en väntan af 10 minuter. Det skulle föga gagna bolaget, att under sådana förhållanden nedsätta priset — en annan sak vore, om en verkligt fri konkurens uppstod, så att allmänheten erhöll frihet att välja såväl den beqvämaste som billigaste slupen. Mt bolaget, så snart det ser sig i stånd att kunna nedsätta afgiften, ovilkorligen kommer att öra det, kan allmänheten vara förvissad om. etta år har emellertid varit mycket betungande för bolaget, då — utom de redan anlända 6 dyrbara ångsluparne — ytterligare 2 väntas, d. vis. 8 nya ångslupar på ett enda år. Mellanafgiften för de gamla och dessa har medtagit bol ageta hela reseryfond och kommer, efter all anledning, att medtaga hela detta års insegling. Bolagets sträfvan är den att, på samma gång det för sina uppoffringar och mödor har rätt att fordra en skälig profit af sina i företaget nedlagda ganska stora kapitaler, se allmänhetens säkerhet och beqvämlighet i främsta rummet tillgodo. Har det haft någon vinst uti detta företag, så kan en epartisk allmänhet ej annat än säga, det största delen deraf blifvit användt i och för allmänhetens bästa: i anskaffandet af säkra och beqväma farkoster. Slutligen har jag en anmärkning att göra emot redaktionens påpekande af linien Gustaf III:s aty—Grefbron, såsom varande efterföljansvärdt för bolaget i afseende å priset. Vid närmare granskning skall redaktionen genast erfara, att en jemförelse mellan denna linie och Strömparterren-— Djurgården ovilkorkgen skall vara till bolagets fördel. Ty med Stockholms karta framför sig skall man finna, att distansen mellan Strömparterren och Alkärret tr me dubbelt åa stor, mellan Räntmästaretrappan och Tegelviken 3 gånger så stor samt mellan Köttorget och Filjeholmen Å gånger så stor: får man sedan reda på att 2 ångslupar på Grefbron göra 12 resor 1 timman, då 4 ångstupar å Strömparterren kunna göra högst I, 2 ångslupar å Pegelviken högst 4 och 2 ångslupar å Lilje holmen högst 2 resor i timman, får man snart ett begrepp, hura myeket dyrare i verkligheten just denna linie är, 1 proportion till dess väglängd, och att den ej kan påpekas som något exempel. Tager man sedan i betraktande, att lenna mera jemt trafikerade linie ej tarfvar så stora och dyrbara ångslupar, samt att Djurgårdsiden, utom den vanliga kajafgiften äl staden, ifven är beiungad med en ganska dryg afgift till Djurgårdskassan, motsvarande de fordna grindpenningarne, blir skilnaden ännu märkbarare, H. G. Söderbevi. Afven denna SN a ser sig redaktionen aplaten att vidfoga några erinringar. Hr 5. omförmäler, att af de olika linier, på vilka hans bolag underhåller trafiken, nå;ra äro mindre, andra mera gifvande, och n förmenar det vara i sin ordning att det ena får hjelpa det andra. Detta är godt och väl, och går alldeles förträffligt, så länge ien del af allmänheten, eom reser åt ett åll, finner sig vid att betala en del af kaatvaden för deras färd, hvilka vresu åt ett innat. Men bolaget, som icke kan ha nåsat monopol på ett visst antal lin er, får cke misstycka om en vacker dag de, som kola skatta till den pulsåder?, hvilken i polageta band skall lemna näring äfven åt mära liner, finna detta något Mr betun