Aftonbladet – 23 juli 1864, sida 3

deln. Oedenburg erhåller 32,000 eimer årligen, Pressburg med sina ypperliga Moderner-, Pösinger-, Ratechdorfer m. fl. viner mycket mera och bereder af vinet vid S:t Georgen ett utmärkt Ausbruch-vin. Hela Baranyakomitatet mellan Donau och Drau är ett rikt vinland, som årligen producerar en million eimer, bland hvilka utmärkta röda och hvita viner finnas. För det bästa anses det mörkröda, sötaktigt smakande Villany-vinet, af hvilket 10,000 eimer bekommas. Äfven de öfriga komitaterna omkring Bakony-komitatet frambringa förträffliga viner, af hvilka det röda Szakszard och det hvita Somlai-vinet äro de mest omtyckta. Afven komitatet Pesth måste anses äsom vinland, emedan det frambringar mer än en million eimer, af hvilka Ofens Adelsberger värderas lika med Bourgogner-vinet, S:t Andre-, Pesths Steinbruchoch Promonter-vinet besitta mycken eldighet. Frän Pesth i riktning mot Tokai frodas bourgogneartade rödviner och kryddaktiga hvita viner, emedan de till en del växa på Matrabergets vulkaniska mark. Erlau-vinet eger af gammalt ett ärofullt rykte: föga bekanta, men icke mindre ypperliga, äro de röda Wiszontaoc) Pencz-vinerna. Vid Donau uppåt till Waitzen och Gran trifves det såsom bordsvin omtyckta, mildt smakande Noszmalyi-vinet. Schomlau-vinet har en i fröngult stötande färg och kryddaktig smak, villany-vinet luktar smultron, Szakszardvinet honing. Afven på andra sidan om Theiss, vid kanten af Siebenbärgiska bergskedjan, växa goda viner, af hvilka det grönaktiga Ermelak-vinet, som har en egen kryddaktig bismak, frambringas i mängd, men tyckes vara alldeles okändt utomlands. Trots rikedomen på ypperliga viner påstår man icke med orät, att vinkulturen i Ungern ännu står i sin begynnelse; ty hittills har den kära naturen och den varma solen måst göra nästan allt, hvaremot menniskan försummat att göra urval af och sköta såväl rankan som vinsaften. Men ändock drifva några hus verldshandel med sina viner, hålla ej blott sådana förråd på lager, att man kan gå vilse i källarne, utan sända sina viner ända till Nordoch Sydamerika, Egypten, Kina och Japan. Till och med med de välsmakande söta drufvorna idkas handel, ehuru de äro svåra att packa in och draga hög tull. Hvarje välförsedd familj samlar åt sig ett förråd af torkade drufvor, hvilka man äter såsom efterrätt under hela vintern. Man upphänger drufvorna på trådar mellan dubbelfönstren och åter dem intorka till russin. Efter vinskörden ser man i hvarje hus många fönter fullhängda med rufvor, hvilka se ganska inbjudande ut genom rutotna. Det inns äfven enkomma handelsbodar för torade drufvor, och hvarje fruktmånglerska ägger ända till in på våren fram på sitt nspråkslösa salubord röda, blå och hvita dlasar med deras vissna diufvor, som ej just e aptitliga ut. På julgranen taga si dermot de upphängda drufklasarne mellan rödindade äpplen, förgyllda nötter och brokig konfekt! högst inbjudande ut, derföre att de lå ännu äro temligen friska och fylliga samt rinra under vintern om de ljufliga dagarne inder senhösten med dess milda värme, om le af genomskinliga dunster omsväfvade ergslandskaperna.