Aftonbladet – 23 juli 1864, sida 2

samt tog dig ut ur vagnen och befriade dig, efter hvad jag tror, i rättan tid, från de der bindlarne, som höllo på att qväfva dig. Medan han talade hade han rest henne upp, stödde henne nu med sin starka arm och gick, omgifven af sina kamrater, långsamt framåt gatan, medan de, ehuru på ett tryggt alstånd, följdes af ett rått skämt eller mustiga oqvädinsord. Allt emellanåt vände sig två eller tre af de eftersta gladiatorerna om mot massan, som då genast drog sig tillbaka och höll sig tyst. Sålunda skred sällskapet framåt, mera, såsom det tycktes, för att undvika folkhopen än för att uppnå någon bestämd tillflyktsort. cHvart taga vi vägen och hvilka äro de som vakta os: hviskade Mariamne, i det hon slöt sig tält intill sin beskyddare. Ni lofvar ju se till att intet ondt xederfares mig? tillade hon i en ton af tillit och förtröstan. Det är bara mina kamrater, svarade han lugnande; och den gamle Hirpinus skall. akta dig, stackars liten, såsom sin ögonsten. Vi gå nu rakt hem tiil dig eller hvart du vill, och ingen af dessa här skola dig något för när så länge jag är med, att du inte behöfver vara rädd. I detta ögonblick steg Euchenor, som utsjorde en af tguppep och hade åhört samalet, fram och klappade fäktaren på axeln, Du tycks ha glömt öfverenskommelsen, sade han med sitt elaka gäckande skratt. Hirpinus blef helt förlägen och hans ansigte mulnade, ty han erinrade sig alt Maiamne här icke var mycket säkrare än i len fångenskap, ur hvilken han hade beriat henne. KAPITLET XI. Familjens stadgar. Judinnan hade i sjelfva verket undkomnit en fara, endast fär att råka ut för en innan. Vilda och laglösa, som dessa fäkare yorp, hide de dock vissa reglor och tatigar, hvilka de aldrig öfverträdde, Då in trupp gladiatorer Wade blifvit mönstrad