Aftonbladet – 23 juli 1864, sida 2

gladiator på gatan, syntes dem ungefär detfma som att möta en tiger inuti hans ur. Hirpinus fick sålunda snart tillräckligt utrymme till att upplösa den unga flickans band och borttaga den schal som betäckte hennes hufvud. Hvar är jag?? stammade hon då hon började att andas mera fritt, i det hon kaade en vild, förvirrad blick omkring sig. Vi är ju Escas vän? Jag tyckte åtminstone alt jag hörde er säga så. Ni vill således taga värd om mig för Escas skull?? Hon tycktes lika som af en instinkt vända sig till Hirpinus och vädja till honom för att erhålla skydd och uppmuntran. Slöjan hade nu blifvit borttagen från hennes ansigte, och skönheten i de bleka dragen gick icke förlorad för de krigstående gladiatorerna. . Gamle Hirpinus betraktade henne med ett jligt uttryck, i hvilket beundran och medlidande voro blandade med förvåning, och en stolt känsla af att sålunda få uppträda såsom beskyddare af den försvarslösa, unga flickan. Han hade aldrig förr i sitt lif sett någon så skön. Han hade aldrig känt lyckan af att ega ett hem, eller någonsin haft maka och barn, men i detta ögonblick kände han sitt hjerta så uppmjukadt af den unga flickans åsyn, att han för henne nästan kände en faders känslor. Hvar du är, vackra blommat, upprepade han. Du är ungefär hundra steg från Flaminiska vägen. Huru du kom hit? Ja, detta är mera än j g kan säga. Den der skurken som ligger der — Jaså, min sann är han inte borta! Ja, ja, jag kunde inte vara alltför hårdhändt emot en karl, tillsammans med hvilken jag tömt så många vinflaskor. Men som sagdt, Damasippus förde dig hit, han känner bäst hvarför, i sin herres granna vagn. Jag hörde dig skrika, min vackra vän, och den som älskar Esca, älskar mig, och jag älskar honom eller henne, alltspm det kay vara, Ogh derför af jag den der feta frigifna en sinkadus