Aftonbladet – 22 juli 1864, sida 3

Underrättelser från Danmark. Biskop Monrads anförande i folkethinge under adressdebatten meddelas nu fullstän digt i de danska bladen. Den nyss af gängne premicrministern börjar med några aktelser ötver lämpligheten att under förhandenvarande förhållanden uttala sig om den yttre politiken. Han anser, att då i Danmark icke kunde anses förefinnas ett sådant parlamentariskt system, som gör att ministören står under representationens direkta inflytande, kan regeringens afsigter icke anses röjda derigenom att representationen uttalar sig. Ir Monrad ansåg deremot vid det i Danmark rådande systemet nödvändigt, att ministören eger kungens fulla förtroende. Denna åsigt hade ledthonom både då han bildade sitt kabinett och då han lemnade plats för ett annat. — Han lemnar derefter en historik öfver händelsernas utveckling sedan krigets utbrot han erinrar huruledes Danmark blifvit vertaladt att ingå på alla fordrade eftergifter, så väl före krigets utbrott som vid konferensen, men att det det oaktadt städse blifvit lemnadt i sticket; samt huruledes slutligen framställdes förslag, på hvilka regeringen icke kunde ingå och hr Monrad ansåg sig böra pålaga sig ansvaret för alt än en gång pröfva vapenlyckan, isynnerhet som, efter allt hvad man kunde döma, England icke skulle lemna Danmark utan all hjelp. Sedan han omlörmält huru detta antagande blifvit besviket och huruledes nu icke företedde sig någon europeisk chance, på hvilken Danmark kunde hoppas samt han och hans kabinett afgått för att lemna rum för ett annat, för hvilket det vore lättare att inleda fredsunderbandlingar än för det kabinett, som nyss sagt nej till Englands fordringar, yttrar han sig om den närvarande situationen sålunda: Om jag skulle yttra mig om vår nuvarande ställning, så kan jag icke medgifva att den är förtviflad. Ja, jag påstår, att om folket litar på sig sjelf, om det verkligen eger någon lifskraft och icke fegt uppgifver både hopp och mod för de svåra motgångarnes skull, så blir ett sådant folks tillstånd icke lätt förtvifladt. Jag vill m hela landet komme under främmande her ilde, om utländsk flagga svajade från alla vi torn, i spetsen för våra armeer och från v skepp, så vore ställningen ändock icke förtviflad, om folket hade kraft att vilja lefva, att vilja skaffa sig en sjelfständig tillvaro. Den tid skall komma, då händeisernas gång åter vänder om; nationer ha lefvat i århundraden igenom, men dock slutligen tillkämpat sig frihet. Dock nekar jag icke, att anledning finnes att söka komma till en fredlig lösning; men upprepar att jag icke finner vårt tillstånd förtvifladt, och tror icke att vi behölva bedja om fred till hvad pris som helst. Det menar icke heller konseljpresidenten ; och det är intet tvifvel om, att man mycket lätt skulle kunna nämna fredsförslag, som han icke skulle gå in på. Så långt iro vi ännu icke komne, När hufvudstaden är eröfrad. och hela landet intaget, då kan man söka fred till hvarje pris. Men det är ju icke utan exempel, att ett land eröfras och en hufvudstad intages, och icke heller I man förlora kontenansen om sådant skulle a oss; tyhistorien visar, att både Berlin, Wien och Paris varit i fiendehänder, — men då måste man riklikt nog finna sig i de fredsvilkor man kan få. Men innan den tiden kommer, må man kunna ha ett ord med i laget om fredsvilkoren. Jag vill icke skrämma för mycket med hufvudstadens intagande, men det är godt att göra sig förtrolig med det värsta och icke rysa tillbaka för den yttersta förlust. Jag känner dock att det finnes en annan punkt, der vi kunna säga att vårt motstånd blir onyttigt och Danmarks motståndskraft bruten, nemligen om vår flotta ej längre är herre uti våra farvatten; om en främmande flotta spelar herre der, så tror jag, att man under folkets nuvarande tillstånd, som ännu icke rätt framkallat dess sjelfverksamhet och dess sjelfkraft, måste taga emot freden till hvad pris som helst. Jag tror ej på, att fiendens flotta skall visa sig i Östersjön, jag tror ej att den kommer in 1 våra farvatten. Då jag lemnade makten, och det är ju icke så länge sedan, var det enligt alla berättelser icke sannolikt, att den skulle dit in; men om den ock skulle komma, så må den komma; vår flotta är derför icke tillintetgjord, och mytket kan hända i sådana farga: ga: