Aftonbladet – 16 juli 1864, sida 3

der Wissenschaften.7 Bland denna institutions många vigtiga företag nämna vi här exempelvis tvenne: det ena åsyftande att bereda väg för en grundlig beskrifning af den tyska Hansan medelst samlande af dithörande materialer; det andra med syftemål att för historici öppna lätt tillträde till den öfvermåttan rika historiska skatt, som är förvarad i de tyska stadskrönikorna. Första frukten af sistnämnde företag är nu lagd under vetenskapsmännens ögon. Samlingen bär titeln: die Chroniken der deutschen Städte vom 14 bis ins 16 Jahrhundert. Af dess första afdelning, som skall omfatta de frankiska städerna, hafva två band utkommit, innehållande amla krönikor om den mest berömda bland dessa städer — Niärmberg. En omsorgsfull textkritik, och en lika noggrann granskning och belysning, med ledning aft samtida urkunder, af det faktiska innehållet vittna om den möda, som på detta arbete blitvit nedlagd af dess utgifvare, professor Hegel i Erlangen — redan länge beant för sina forskningar på stadshistoriens område — och hans medarbetare, hrr von Kern och von Weech. Slutligen har äfven den linguistiska sidan af de gamla källskrifterna blifvit grundligt bearbetad af professor Lexer i Freiburg. Arbetet ledsagas af ett glossarium af hans hand. hvarjemte han uti inledningen framlägger de af utgifvarne följda linguistiska grundsatser och i en bilaga gifver en grammatisk öfversigt öfver språket i den krönika, som öppnar samlingen, och som är författad afen rådsherre i Nimberg, Ullman Straner, i slutet af fjortonde seklet. Ett annat, ätvenledes högst vigtigt bidrag till Tysklands medeltidshistoria är Codex juris municipalis Germanie medi mevi, utgitven af jur. frofessomn Gengler i Erlangen, hvaraf första voymen nyss utkommit. Verket skall dels i utdrag, dels i fullständiga yck meddela alla till upplysning om de tyska städernas författningsoch rättshistoria hörande dokumenter. Städerna ordnas alfabetiskt och de för hvarje stad meddelade aktsstycken sinsemellan i kronologisk ordning. Om rikhaltigheten kan man göra sig en föreställning. då det nämnes att under Augsburg finnas 117, under Basel 114 aktstycken, 0. S. V. Bland nyare på källstudier grundade bearbetningar, hörande till tyska medeltidshistorien, berömmes en monografi öfver Albrecht Björnen (Albrecht der Bär. Eine quellenmässige Darstellung seines lebens von O. v. Heinemann.) — Af D. F. Strauss ?Jesu lefnad, bearbetad för tyska folket, hvaraf andra upplagan redan håller på att utkomma, utgifves i Paris en fransk öfversättning, besörjd af redaktörerna af le Temps och Revue Germanique, hrr Nefftzer och Dollfuss. — Den bekante, originelle konstfilosofen Adolf Zeising gör äfven lycka såsom romanförfattare. Kritiken rosar hans Hausse und Baisse, ett motstycke på visst sätt till Freytags Soll und Haben, hvilken finnes på svenska öfversatt. — Det kan ej nekas, att vissa produkter inom den vitterhetsart. som fått namnet historisk roman, utmärkas af lysande förtjenster, såsom W. Scotts beundransvärda Waverley och Kingsleys Hypathia. Men skulle man se bort från undantagen och bedöma branchen efter massan af det som inom densamma producerats, så skulle den visserligen törefalla skäligen tvetydig. Under namnet och med anspråk af Mistoris TO: man hafva framträdt dels romantiserad tendenslögn, dels en i romanens yttre konventionella former och manår förklädd. men i grunden ytterst prosaisk och torr, omskrifning af något blad ur en historisk läseeller handbok. dels en naiv och omedveten, men alldeles komplett, parodi på de tider och det tillstånd, den skolat skildra. Ezxempla sunt odiosa — men de kunde lätt nämnas inom Sverges litteratur. Att arten är gute rad inom bokfabrikationens förlofvade land, Tyskland, faller nästan af sig sjelf. Såsom framstående arbeten nämna Tysklands optimistiske kritici bland de nyaste: H. Kenigs Von Saalfeld bis Aspern; Frenzels Papst Ganganelli; och ett i den grå forntiden sig fördjupande verk i tre band — mindre är då ej gerna möjligt för tysk Gelehrsamkeit! — af Georg Ebers, benämndt Eine eayptische Königstochter. Rikedomen af det lärda materialet i föreliggande roman, yttrar en tysk tidskrift, vittnar på det ärofullaste om författarens forskareflit, och i många hänseenden förtjenar det taktfulla behandlingssättet loford. Vår känsla blir dock temligen oberörd af dessa hjeltars och hjeltinnors lidanden. ty de förra äro känslolösa despoter och svartsjuka Haremsbesitzer, medan de sednare mestadels äro viljelösa leksaker, som måste dela sina mäns kärlek med andra slafvinnor.? — Immanuel Kants bildstod i brons i Königsberg kommer att aftäckas den 20 dennes. — I Paris har utom den redan vid Boulevard des Italiens befintliga permanenta exposition af äldre och nyare konstverk ytterligare en blifvit öppnad i Hötel Lafitte. De konstnärer. som här vilja förevisa sina arbeten för allmänheten, måste tillförbinda sig att hvarje halfår iaponera ett dylikt; inträdespriset är mycket ågt. — Meyerbeers testamente. Häri har den aflidne kompositören anslagit följande summor till konstnärliga och välgörande ändamål: 10.000 francs till en Meyerbeerstiftelse för unga tonkonstnärer, stipendier till en konstresa till Italien, Paris och Tyskland; 10.000 fr. åt societe des auteurs compositeurs dramatiquesi Paris och 10.000 fr. åt association des artistes muciciens; åt tonkonstnärsföreningens i Berlin sjukkassa 300 thaler; åt Luisen-Stift 500 thaler; åt judiska sjukhuset i Berlin 1000 thaler och åt det Auerbachska hittebarnshuset derstädes en lika stor summa. — Tenoristen Roger, som för flera år sedan förlorade sina höga toner, har i gästroller i Algier med framgång försökt sig såsom barytonist. Han sjöng nemligen med stigande bifall Teils parti i Rossinis opera af samma namn. — Femtonde bandet af Napoleon I:s korrespondens. Den af fransmännens nuvarande kejsare åvägabragta fullständiga och autentiska samlingen af Napoleons I:s bref har nu hunnit till 15:de bandet, hvilket innehåller bref från 1807, således från den tid, då kejsarens goda stjerna Josephine ännu ledde honom. De flesta äro daterade Finkenstein i Westpreussen i närheten af Marienwerder. — Ny roman af miss Braddon. Författarinnan af Lady Audleys hemlighet, miss Braddon, som hastigt vunnit rykte och gjort sig omtyckt, har utgitvit en ny roman: Henry Dunbar, hvilken på några få veckor upplefvat 4 upplagor. Ehuru arbetet redan förut varit tryckt i London Journal, har författarinnan betingat sig 1000 för hvarje upplaga af boken. och sedan krypa in i sitt äckliga näste igen, M et mmRmeAR aoNM ÅA Anlot An