Aftonbladet – 16 juli 1864, sida 3

och sedan krypa in i sitt äckliga näste igen, likt ormar, som de också voro. Damasippus, hvilkens grotva och frodiga gestalt samt röda hy bildade en sällsam kontrast till Öarses spensliga tigur och gulbleka hy, öppnade samtalet. Han hade följt egyp tern med uppmärksamma blickar, under det att denne genomgick de pinsamt omständ liga ceremonierna vid en långt utdragen toilett, gnidande sin hud med pimstenen, uppmjukande och insmörjande sma mörka lockar med en tjock, parfymerad olja, och slutligen dragande en nål, doppad i kimrök, ytterst omsorgsfullt genom sina täta ögonhår, för att gitva blicken detta ljuft tränande uttryck, som skattas så högt hos österlänningarne af båda könen. Damasippus, hvilkens otålighet stegrades allt mera vid den tydliga selfbelåtenhet, hvarmed hans vän fulltöljde sin försköningsprocess, utbrast slutligen harmset: ?Ja, det skall naturligtvis bli den gamla historien nu igen! Som vanligt får jag på min lott besväret och, vid Herkules! ingen ringa andel af faran, nu då soldater svärma omkring i staden, allesammans missnöjda och illa aflönade; medan du får hedern och högst sannolikt vinsten och ingenting au göra mer än gnälla fram några lismande ord och göra dig så lik en gammal käring som du möjligen kan. Och svärt är det då heller inte?, tillade han med ett halft sarkastiskt, halft godmodigt skratt. Kamraten kråmade sig iramtör en några tum hög, sprucken spegelbit, som tycktes tilldraga sig hela hans uppmärksamhet, och gjorde med oändlig omsorg några slutliga toucher på hvardera ögonlocket innan han svarade: Hvart verktyg för sitt rätta ändamål och hvar man för hvad hen duger till. Yx