Aftonbladet – 16 juli 1864, sida 3

hår från sina omanliga kinder och lemmar, En söndrig Chiron af simpelt murbruk, men röjande drag af ett obestridligt konstnärsspille der Centaurens skuldror och hofvar hade unvdgätt stympning, bevakade dessa skatter och upptog den plats, som uuder den gamla republikens fromma dagar skulle, huru toritig bostaden än måtte ha varit, innehafts at härdens Larer och Penater. En möglig brödkant, som hade halkat ned från locket på en öppen kista full med kläder, läg på golfvet, och bredvid stod en vinkruka, wömd ända till dräggen. Det snuskiga rummets begge invånare röjde emellertid icke i sina personer något et det armod, som deras bostad tycktes törråda. De voro ganska vältödda, emedan deras måltider gemenligen bestodos at deras patronus; de lade an på att vara väl klädda, enär ett städadt och äiven rikt yttre ingat en god tanke om deras patronus; de lade an på att vara väl klädda, enär ett städadt och äfven rikt yttre ingaf en god tanke om deras patrons ädelmod och var oundgängligen nödvändigt vid många af de uppdrag, som han anlörtrodde dem att uträtta, smutsiga uppdrag visserligen, men som dock endust kunde uträttas med fina kläder och säker hällning, så att både Damasippus och Oarses yttre menniskor icke skulle ha missprydt Cesars egen antichambre. Men de voro nöjets dyrkare, såsom detta ord törstås i stora städer, män, som lefde endast för kroppens sinnliga njutningar, att det var deras natur att bortöda sina för det mesta skamligt vunna inkomster på dessa förnedrande utsväfningar, som en omättlig efterirågan s tte Rom i stånd att erbjuda sin publik till lägsta möjliga pris, att så till sägandes sola sig i skimret af den prun kande last, som visar sig ute på gaetorne,