Aftonbladet – 16 juli 1864, sida 3

hufvudet att drifva in den skarpa kilen. Damasippus råa styrka att understödja Oarses snille. tOch en romares svärd, inföll den andra, hvilken, i likhet med mången obepröfvad man, var mycket fallen för att skryta med sitt mod, att rödja väg för en egyptiers finsöom. Hå ja, nålen å:minstone har då kommit i rätta händer. Vid alla Cavias källor! du har den äkta qvinliga sneglingen i dina ögon, sjelfva vecken på dina draperier tyckas säga: ?Följ mig, men icke allt för nära!? Sjelfva Salmacis trollspö kunde inte ha åstadkommit en fullkomligare för vandling. Oarses, du liknar en otäck gam. mal käring som det ena bäret liknar de andra. Egyptierns förklädning var nu i sjelfvs verket nästan fullstänvig. De svarta loc: karne, oljade och uttänjda, voro lagda ut blygsamma flätor omkring hufvudet; der fotsida manteln, sådan som matronorna bur dem, sammanhållen framtill af en brec gördel och fästad med ett vackert spänne högt upp på skuldran, var nedtill prydd a en bred och omsorgsfullt broderad falbolan Ofvanpå alltsammans föll i smidiga veck er stor fyrkantig schal af finaste tyg med mör! botten, men genomväfd med glittrande guld trådar och försedd med en vred gyllene frans. Den utgjorde på en gång slöja oci mantel och kunde lätteligen begagnas til att dölja bäde växten och ansigtet på der som bar den. GOarses var icke litet stol ötver den qvinliga grace, hvarmed han ba; hufvadbonaden, och när han trippade fran och åter öfver golfvet i sin trånga vinds kammare, skulle det ha fordrats ett änn skarpare öga, :än till och med den skarp s nte Damasippus, för att upptäcke den ill fundige kamratens förklädnad.