Aftonbladet – 16 juli 1864, sida 2

sina känslor eller att lägga band på de oemotståndliga impuls, som alltid dref henn att handla efter ögonblickets ingifvelse. Ho! dröjde icke för alt tänka på morgondagen ånger eller den gnagande saknad som skull förtära henne, när uppsvallningen af hen nes sjelfförsakelse hade dött bort och de: tomhet, som luttills hade gjort lifvet s: färglös, skulle bli ännu odrägligare än förut Om en framskymtande aning, att hon snar skulle ångra sin medgörlighet, för ett ögon blick drog genom hennes själ, så skyndad hon att undertrycka den innan den skull få makt med hennes bättre ingitvelse, och ho: kunde uppmana honom att lemna henne nu med så mycket större ifver, just derföre at hon icke vågade lemna sitt hjerta ett ögon blicka tid att vackla i sin uppoffring. Du är ensam?, sade hon, med en starl ansträngning att lugna sig och talande myc ket fort, ?ensom i denna stora stad, mer du är ärlig och tapper. Sådana män är sällsynta här och uppväga en legion. Mer du måste ha guld i fickan och ståli bältet om du skall lyckas. Du skall tå begge de larne af mig, och du skell säga den mörk ögda flickan, att det var Valeria som räd dade henne och dig?. Hans blåa ögon rik tades på heane med blickar af den djupa ste och mest glödande tacksamhet, och äte fick den vilda kärleken makt med henne: hjerta och hotade att bortsopa hvarje an nun känsla än hennes egen oemotstiåndlig: passion. Hans svar bragte dock de hög gående vågorna tillbeka till en lugn ebb. Vi ekola alltid vara tecksammu — 0, at någondera af oss finge tillfälle att bevise det! Vi skola aldrig förgäta Valeria.? Myrrhina tyckte att hennes matmoder al: drig hade sett-så-drottninglik ut, som nä hon i tette ögonblick kallade henne till sg