Aftonbladet – 16 juli 1864, sida 2

ad är det s om jag glömt? — Andtligen är an hemma och mötes der af hela barnskaran, om kommer springande emot honom. — Godag far, hvar är mor?4 — SAh! skrek Sam och log sig för pannan; der har jag det; jag har lömt hustru min!? På samma sätt är det med fransmännen : tag högen en af dessa konstitutioner som man ussintals fabricerat åt dem, och ni skall der! nna staten och dess rättigheter, individen och ans rättigheter, men man saknar der — — — Hvad! utropade jag. Samhället, svarade Humbug. Det har alrig fallit en fransk lagstiftare in att samhället, et vill säga associationen under alla sina forner, de forenade individernas fria rörelse, bör ngå som ett vigtigt moment i nationens politika lif. Vi amerikanare gifva henne det vidträcktaste område: kommunen, kyrkan, hospialet, skolan, den högre bildningen, vetenskaerna. litteraturen. MHvarenda association är för ss en familj i förstorad skala, och alla dessa ssociationer, som höja sig trappsteg för trappteg. bilda lika många lager, som taga sin böran med individen för att sluta med staten. Ameika är i sjelfva verket ingenting annat än en örening af familjer som sjelfva sköta sina anrelägenheter. Finns det väl i Frankrike någoning motsvarande? Man ser blott der en enda sak, administrationen, en ofantlig polyp som öfverallt utsträcker sina armar, hakar sig fast vid llt. griper allt, qväfver allt: Monstrum horrendum, immane, ingens, cuilunen ademptum.? Samma jemtörelse mellan Frankrike och Amerika låter författaren sin hjelte sjell anställa i följande af ironi blixirande monolog: Huru klappade ej våra hjertan 1830! Okunniga som vi voro, visste vi ej då att friheten. liksom alla älskarinnor, ruinerar och förråder dem som älska henne. Frihet, Ordning, förfärliga ord. den nya tidens Mene tekel upharsin! I dessa båda ord ligger den gåta. som revolutionens sfinx hvart femtonde år förelägger Frankrike till lösning. ständigt färdig att uppsluka den Oedipus som ej förmår tyda henne. Frihet, Ordning — man vore nästan frestad att kalla dem två eviga fiender, som, ömsevis segrare och besegrade, leverera hvarandra en ändlös batalj. hvars insats vi äro. I dag segrar friheten, luften återskallar af jubelrop, man hängilver sig åt de mes rosenröda förhoppningar; men det är anarkien som segrar under den sköna gudinnans mask, och ihennes spår går det borgerliga kriget, som anfaller alla rättigheter, hotar alia intressen och kommer ett förläradt folk att rygga tillbaka at fasa. I morgon är det den allmänna ordningen som med sabeln i hand intager tronen, skänker fred, bjuder tystnad, snart nedbryter alla skrankor och af sin egen tyngd glider ned i den atgrund hvari hvarje styrelse stupar som afingenting låter sig varna, af ingenting hejda. Hvad är orsaken till detta beständiga skeppsbrott? Hvad är orsaken till att sedan sjuttio n ett redligt, tappert och sinnrikt folk, städse missnöjdt. städse besviket, ej byg er annat än ruiner? Huru kemmer det äl att i Förenta Staterna, der friheten förvrider alla hjernor och der ingen menniska talar om den allmänna ordningen, det inre lugnet dock aldrig störes? Huru kommer det till att i denna oroliga demokrati, i denna åt sig sjelf, utan polis och utan gendarmer, öfverlemnade folkmassa, aldrig hvarken upplopp eller revolutioner förekomma? Amerika har ej som vi hundratusen i slagordning uppställda embetsmän, en beundransvärd förvaltning, som ordnar allt. förekommer alit, leder allt, regiementerar allt; det har ej, under ögonen på denna tätt slutna organisation, ett lydigt, kommenderadt, vägledt och reglementeradt folk, och det oaktadt är det lugnt och lyckligt. Friheten garanterad i sin fulla utöfning af lagen och i sina excesser straffad af domstolarne, se der hvad amerikanarne förstå med allmänna ordningen! Deras trånga själar ha aldrig förmått lyfta sig till denna centrahsation, detta statsförmynderskap som utgör vår enhet och ära; hos dettn naturfolk har man ej skilt ordningen från frihe. ten; man har ej personifierat henne och omgifvit henne med fruktansvärda vallar och städse laddade kanoner. Ingen embetsmannahierarki, ingen säkerhetspolis, Inga ordonanser, inga oansvariga statsdignitärer, inga privilegierade dom. stolar. Ingenting af detta lärda maskineri, som hos de civiliserade folken bryter allt motstånc och söndermal hvarenda individ. Lagen allemäktig, medborgaren herre öfver sina egna band lingar och ansvarig derför, embetsmannen hän visad till den allmänna lagen, administrationer sorterande under de vanliga domstolarne, doma:. ren ensam lagens tolk, se der hela systemet. De är enkelt ända till löjlighet. Ingenting anna än lagar och domare i detta embryo till styrelse. sätt. och likväl öfverallt lugn, ötverallt rikedom Sällsamma gäckeri af ödet, som våra stora stats. män ännu ej kunnat förklara! Huru ofta ha man ej redan bevisat amerikanarne att de ärd lyckliga emot alla reglor och att de böra afun das oss våra revolutioner! Vär doktor kommer en dag upp Vi ?Paristelegrafens? Dyrd, med hufvudet fuli af imperialistiska ider om pressens regu lerande, om det helsosamma uti att hor endast bör tillåtas tala ?sanning med modi fikation och framförallt ej yttra någonting som är höga vederbörande misshagligt, oc! får till svar på sina utgjutelser i denna anda: Pressen är ett eko som upprepar allas ider ingenting vidare. Dessa oräkneliga tidninga hafva blott ett enda syfte: att samla fakta, upp lysningar, ideer, att mångfaldiga och sprida ve tandev. Ju flera sådana det finnes, desto mer: är hvarje medborgare i stånd att läsa, tänka oct döma för sig sjelf. Att göra sanningen åtkom lig för alla, det är vår ärelystnad. Denna för menta tidningsdespotism finnes endast i er in billning. På sin höjd skulle den vara möjlig ett land. der en oklok styrelse, som af presser gjorde ett monopol. ej tilläte mer än tio elle femton tidningar och derigenom tvingade par tierna, som i följd af sin natur ha en benägen het att söndra sig, att ingå en koalition emo henne. Men i Amerika, der det finns åttaelle niohundra tidningar och der nya dagligen upp stå, har tyrannernas mängd dödat tyranniet. Skåda er omkring och se efter hvilka lände som äro blomstrande, upplysta, redliga och men niskovänliga! Är det ej de der hvar och en ha rätt att säga sanningen, hela sanningen, utar afseende på personer, fördomar, privilegier ocl missbruk? Se efter hvilka de länder äro der elän de, okunnighet och osedlighet råda! Är det e, de der den officiella lögnen under alla forme herrskar? Betrakta Englands storhet, Amerika: till Australiens stigande välmakt. Hvad i det för en kraft som på tjoguftyra år ökat För enta Staternas folkmängd från tre miloner til trettioen millioner menniskor? Var viss derpå det är sanningen. Låt statsmännen bäst de gittz uvpstapla systemer och hopgöra styrelseformer