Aftonbladet – 14 juli 1864, sida 3

lemna de nu pågående undersökningarne för åstadkommande af en mera tidsenlig tomtoch gatureglering, om de sammanställas med de samtidigt fortgående bemödanderna att igenbygga de delar af staden, der någon möjlighet förefunnits att tillvägabringa ökad lultvexling och större utrymme. Om någon af våra läsare under innevarande sommar kastat en blick inåt en at de gränder, som förbinda Westerlånggatan med han säkerligen, lika med oss, ha med mera förundran, än belåtenhet förmärkt, huruledes man der, efter att ha nedrifvit ett gummalt ruckel, står i begrepp att, midt i den mörkaste och tätast bebygda delen af staden, från grunden uppföra ett nytt, jättestort hus! Man klagar öfver den gamla stadens mörker, tätbygdhet och osundhet; man tillskrifver dessa omständigheter den mördande ohelsa, som gör Stockholm vanryktadt öfver hela Europa; ja, man har funnit sig nödsakad allvarligt påtänvka denna stadsdels rasering och ombyggnad; och på allmän bekostnad verkställas undersökningar för åstadkommande al mera öppna platser och gator till och med på mulmarne — men vid samma tid låter man de tillfällen, som försynen, alla dårars förmyndare, bereder våra myndigheter, att i någon mån förbättra det ölverklagade onda, gå sig ur händerna! lät man på lika sätt, i en af de snuskiguste gränderna mellan Stadssmedjegatan och Myntgatan, ett gammalt hus rifvas och ersättas al ett nytt, ännu mera storartadt. Om, hvad vi icke vilja tro, stadens byggnadsordning skulle vara så illa affattad, att den icke medgilver stadens styrelse rättighet att förekomma sådant, t. genom den atfröjda tomtens eller det förfallna husets inlösen till dess verkliga varde: så mäste det hkväl finnas en möjlighet awt till ett högre, men icke derföre alltför oskäligt pris, för allmän räkning inköpa en sådan tomt eller bygnad. Det pris, som under sådana förhällanden kan fordras, måste ju ovilkorligen blifva vida billigare än inköpskostnaden för det nya buset, som man väl ändock förr eller sednare får undanrödja. Man vet, huru de förenämnda på stadsstyrelsens föranstaltande anställda undersökningar ledt till det resultat, att sjeliva det för nyheter ingalunda benägna handelsoch byggnadskollegiet erkänt nödvändigheten at ätskillga älare gators utvidgning, ehuru detta måste ske genom nedritvandet af hela husrader. Ma, under sådana förhållanden, den som det förmår förklara, huru man det oaktadt kan försumma hvart enda tillfille, söm erbjuder sig, att med ringa eller ingen kostnad efter hand verkställa en sådan utvidgning och godtgöra förgångna tiders fel! En af de mest tratikerade gator på Norrmalm är, som man vet, Arsenalsgatan. Den del af denna gata, som löper emellan Ny bron och Blasieholmstorget, är likasom den emellan Jakobs och Gustaf Adolts torg ganska smal; men denna olägenhet var hivtills mindre märkbar, såsom den äfven kunnat utän stor svårighet athjelpas, emedan de tå husen derå — de voro, om vi rätt minnas, till antalet endast trenne — voro af obetydlig höjd och storlek. Men under det sistförflutna och innevarande är ha pågätt och tortgå här byggnadsföretag, som förmörka och fördystra denna starkt freqventerade passage och tillika för alltid omintetgöra möjligheten att utvidga densamma. I stället för att, såsom en skälig omtanka påkallat, stadens styrelse skulle hatva i tid beredt sig tillfälle att, genom nedrifvandet al de obetydliga husen på gatans vestra sida indraga tomutlinierna och utlägga gatan, har man i fjol i gamla tomtlimen och å samma plats, der endast ett tvåvåningshus förut tanns, låtit ett stort femvåningshus uppföras, och i år har man gått så långt i libealitet mot enskilde byggherrar, att man låtit ett nytt kolossalt hus uppiöras i fortsättning af den gumla gatulinien, ehuru något gammalt hus icke förut om ej ull någon ringa del, varit der uppfördt. Till och med at den icke öfverflödiga bredd, som varii för Nybron afsedd, har en del fått iör detta nya hus intagas! I följd af den eldsvåda, som under förlidne höst uppkom vid Storgatan å Ladugärdslandet, mäste ett par, tre gamla hus nedrilvas, och älven på annat ställe vid samma gata ha nyligen ett par äldre hus blitvit utdömda. Intet synes väl under sådana förhållanden vara naturligare, än att dessa tilltällen skulle begugnas till utvidgande af denna hufvudgatua, som mäste upptaga hela den stora trafiken till Djurgården, men är dertill alltför trång och oansenlig. För en sådan utvidgning förefanns ännu en möjhghet, emedan, i trots af den försummelsö vederbörande hittills låtit komma sig till last, hvarigenom nägra större hus redan hunnit å ömse sidor om gatan uppföras, flertalet af dervarande hus äro af ringa betydenhet och i allt fall snart torde komma att ombyggas. För den tid, som kunde förflyta, till dess gatulinien i sin helhet bleive ättad, hade man haft tillfälle att. på sätt utomlands i dylika fall är vanligt, tills vidare fylla det åt gatan utlagda eller afsön drade rummet med en grönskande parterr anläggning, hvarpå gatans utseende ingalunda skulle förlorat. Nu låter man hel obekymradt nya storartade bygnader, ä ömse sidor om gatan uppiöras, för utt föreviga och föröka trängseln och mörkre: derå. Och detta sker på samma tid ma I Stora Nygatan — Bedoirsgränden — torde Exemplet står ingalunda enstaka. 1 fjol,