Aftonbladet – 14 juli 1864, sida 3

Han var vid det mest sprittande lynne — ledig, qviek, vältalig, sarkastisk, men mot henne en ödmjuk tillbedjare. I ögonblicket, säsom han hoppades, af sin triumi kunde han verkligen visa, eller rättare allektera, mera grannlagenhet och ädel. mod, än hon hade trott honom ega; och så mycket mera hatade och afskydde hor honom, En gång, då hon, efter det hun hade uttömt sig i bedyranden om sin varmv kärlek och vördnad, upplångade uttrycket i hans ögon, medan de blickade in i hennes. kastade hon en vild blick omkring rummet och knöt händerna af raseri då hon märkte. att väggarne voro tomma på vapen. Han den smidige intrigören, var ingen väldig storsicnad Agamemnon: men bade det fi vits svärd, yxa eller dolk inom håll föl deuna hvita arm, så skulle hon icke ha be gärt bättre än att få utföra Clytemnestra: roll. Hvad hon i detta ögonblies önskade alt vara man — ja, och ep stark man! Hor kände att hon skulle kunnat strypa honom der, hetfull och leende, på hyendet! Ack om hon hade egt Escas senor och muskler Esca — så vacker, tapper och redlig! Hen nea hnofvud svindlade, när hon tänkte ci honom fastkedjad som ett vildt djur på tic stegs afstånd itrån henne. Hon måste göre en ansträngning för att rädda honom, med hvilken risk och hvilken uppoifring son helst. Placidus pratade muntert, öfvergående från det ena ämnet till det andra: den lyx de nöjen, och äfven de laster, som utgjorde det putriciska stöndetis ivardagslif i Rom och hov tvangs sig aut svara med en anta gen ton af ledighet och likgiltigiet, con sjorde henne nära vansinnig. Ceesars gästa ud; Galerias gula hufvudbonard och hanne dåliga smak i velet af juvefer. 5ö Dförsvur