Aftonbladet – 14 juli 1864, sida 3

du loljv vara rad skulle val dIN fOoriUust DIT vit densamma, men du hade då sluppit frår värk och sveda.? Eommunala ooränngar. De som i dessa dagar tagit sin väg öfver R ddarhustorget hafva säkerligen varseblilvi hurnledes man nu derstädes öppnat en försäljning af möbler. Samtidigt pågår åsamma torg den i sednare åren der öppnade utställningen af vagnar; och litet emellan har man det nöjet att på andra sidan ul Gustaf I:s staty se några stackars hästar, utrustade med halmtappar å hufvudena, till tecken att de äro till salu. Ett af våra förnämsta och vackraste torg, hittills afsedt och väl egnadt att utgöra en värdig plats för bilden af fäderneslandets befriare, är således på god väg att förvandlas till en hästmarknad och en saluplats för allt mö ligt skräp. Att enskilda industriidkare, som söka afnämare, hvarhelst de kunna åtkommas, upptaga den första bästa plats, som för deras ändamål erbjuder sig, kan mindre förundra; men väl är det oss obegripligt, huru öfveroch underståthållare, polismästare, drätselkommission och hvad de allt heta dessa mängtaliga styresmän för Stockholms stad kunna dagligen hafva detta sjeltsvåld framför ögonen och se detsamma mer och mer utveckla sig, utan att de vidtaga någon åtgärd för dess afstyrande. Eller skulle det vara med specielt tillstånd at vederbörande, som allt detta sker? I annat fall har man nu tillfälle att se, huru modet växer i mån af tillsynens slapphet. För några år sedan vågade man endast å torget utsätta en å två vagnar, men efterhand bar antalet så vuxit, att de vu uppgå till ett tjugutal, som fullkomligt upptager ena sidan af torget! Sedan omsider en enskild motion blifvit hos stadsfullmäktige väckt, att någon åtgärd måtte vidtagas till Helgeandsholmens ordnande, är det att hoppas att denna så länge undanskjutna fråga, kall åtminstone närma sig en ullfredsställande lösning; men ännu sorttar det för en hutvudstad ovärdiga tilltänd, hvaruti Carl XII:s torg befinner sig. Ej allenast höst och vår, utan äfven under ötriga årstider, är ofta passagen öfver detta torg omöjliggjord, genom de vattensamlingar, som betäcka detsamma icke sällan lång tid efter det regnandet upphört. Man har uti detta träsk ett ?vedermäle? och ett historiskt minne af stadsstyrelsens klokhet i iordna tider, då densamma lät igenlägga Neckströmmen, som bildade ett naturligt och nödvändigt aflopp för dalgången emellan Brunkebergsåsen och Ladugårdslandet. Nu kan denna olägenhet icke athjelpas, utan genom underdikning; och förslag dertill blef också redan för ett par är sedan af en skicklig agronom upprättadt: men intet göres ör dess realiserande. Orsaken härtill säges vara den kostnad, som för nämnde företag blifvit beräknad; men denna var högst obetydlig, i jemiörelse med många andra sedermera beslutade företag: och en stadsstyrelse, som, så vidt hon tår råda, bortkastar 400,000 rdr på tillintetgörandet af en bland stadens återstående 1å hamnar, sedan hon nyss förut med stor kostnad uppmuddrat densamma, en sådan styrelse här icke rätt att säga ett ord om kostnaden för nyttiga företag. Det skick, hvaruti torget uu, elter hvarje regn, befinner sig, och hvarisenom den stora ström af menniskor, som dagligen vill deröfver färdas, mäste vada i pölar eller gå omkring, är en uppenbar sandal för en hulfvudstad. Den åtgärd, vi i afseende på Carl XI:s torg föreslagit, är endast ett steg i den praktiska nyttans tjenst. Vi hafva icke sträckt vära fordringar ända derhän, att man skulle göra något för det estetiska sinnets tilltredsställande och för stadens förskönande, genom denna sandheds återbringande till hvad den fordom var. Det är endust, då fråga uppstår om igenfyllande af våra vattendrag, som man gilver sig min ar ett intresse för stadens förskönande, hvilket likväl synes bortdunsta med vattnet och aldrig uppenbarar sig i afseende på de offentliga platser naturen sjelf danat och menniskorna lemnat öppna. Vi förvänta således icke att vederbörande skola ännu på många är gripa sig an med ett sådunt jätteföretag, som aunlögsandet af några buskar och blomsterrabatter på Carl XI:s torg; vi skulle endust vill dem, som tala om de hinder för tratiken, som en trädgäårdsanläggning å nämnde pluts komme alt medföra, vilja hemställa, om det väl vore nödvändigt att å de mest trafikerade lederna onlägga bugtande gångar, och huruvida icke det närvarande eländet, då torget litet emellan är fullkomligt ofurbart, i högre grad än inbillade framtida svårigheter, hvilka lätteligen kunde förebyggas, påkallade någon uppmärksamhet. Fit färskt och ganska upplysande bevis på den motsägelse mellan ord och handling, som hos oss eger rum då fråga är om öning af hufvudstaden, Han var vid det mest sprittande lynne —