Aftonbladet – 14 juli 1864, sida 2

ma plan, så fruktade Valeria icke att gå vilse i de rymliga salarne och långa korridorerna i sin beundrares hus. Hon höll andedrägten medan hon påskyndade sina steg, lvekligtvis utan att möta någon mensklig varelse, ty husslafvarne af begge könen hade uppsökt skuggrika vinklar och vrår ör att hortsofva dagens qvalmigaste timmar. Hon stannade icke förrän hon kom till en tung, skarlakansröd ridå, som dolde ettinre rum, hvars galt och väggar voro belagda med skifvor af hvit sten, som kastade tillbaka solstrålarne med pinsam styrka. Här stannade hon och lyssnade, medan till och med hennes läppar bleknade af den inre rörelsen; derpå drog hon undan. förhänget och bliekade in i rummet, Han hade släpat sig så långt som hans kedjor ville tillåta, för att njuta fördelen af en några fot bred skugga nära väggen. En vattenvkruka, längesedan tömd, stod bredvid honom på gollvet och der bredvid låg en bit svart, mögligt bröd. En tung jeruring, som trotsade både styrka och skicklighet, omelöt hans bals, medan de massiva länkar, som förenade den med en i goltvet nedslagen jerupelare, skuile hafra fosthällit en elefant, Det syntes tydligt, att fången hvar: ken kunde stå elier ens sitta upprätt utan tvång; och den hvita huden på hans hals och axlar hade redan blifvit skrubbad och atflådd vid hans bemödanden att vinna någon lindring genom ombyte ar ge, Tian nyckeln till det tunga hänglås, som fastnitidegkedja och halsjern, skulle knappast Vulcanusg sjelf kunnat befria britten; och Valerias mod sjönk när hon hjelplöst säg sig omkring och besjnnade huru Hizt hennes egua fina fingrar här vid lag kunde uträtte. Det visade sig ingen större utsigt till säddning ens rn, då bon hade kyckote