Aftonbladet – 13 juli 1864, sida 2

CN Sv SACj MM MPS at hvarje imblandning i Slesvigs inre ange lägenheter är stridande mot det nordliga Europas heligaste intressen?. Och den 12 Februari 1863 skrifver hr grefven, att han for:farande vidhåller den åsigten, att ettanFill af Tyskland på de danska provinser, hvilka icke tillhöra tyska förbundet, alltid kall medföra en kränkning af våra dyrbaraste intressen. Att hr grefven ej under mellanpticen mellan den 29 Maj 1860 och den 12 Februari 1863 hyst en annan åsigt, än den i de nyss anförda orden uttalade, behagade Handelstidningen på egen hund inhemta af diplomatiska handlingar rörande den danpska håganu? (Stockholm 1863). Ej ens för-öket att framställa vår reger ngs åsigt om den vigt Danmarks oberoende imnebär för oss, såsom ett ögonblicka törvillelse i ?någon uot? för tre å fyra år sedan?, kunna vi således godkänna såsom rätt lyckadt. Handelstidningen lärer sjelf ha varit plågad af en dunkel och oroande känsla, att äfven denna position var mindre hällbar, och retirerar derföre slutligen med en resignation, gom endast för den starka pligtkänslan är möjlig, till sin sista förskansning, från hvilken hon, tvifvelsutan med blödande hjerta, bombarderar grefve Manderström med anklagelser för ötverdrift?, för misstag?, ja till och med för ?dårskap?, som dock gudskelof blott varit i görningen.? Hvad vi beträffande dessa anklagelser ha att erinra om är lätt sagdt. Några skäl för deras befogenhet-har Handelstidningen ej anfört; — ty såsom sådana kunne vi ej beirakta hennes i sanning ?mirakulösa satser?, att förbandlingarne mellan Tyskland och Danmark 1851—1852 verkligen, med rätt eller orätt, gilvit tyska förbundet rätt? att inblanda sig i Slesvigs inre ungelägenheter, och att Sverges endu stora intresse är att lefva i vänskap med norra Tyskland, som Välskar och aktar? oss. Vi åtnöja oss således med den anmärkningen, att det är fast besynnerligt att Handelstidningen, som anser ej regeringen utan påtionen? ega att bestämma öfver vår utrikes-politik, ej förr än nu gjort några invändningar mot den af Ymisstag?, öfverdrifter? och ?därskaper? betecknade väg, hvarpå vår politik i grefve Manderströms hand i åratal framhärdat, utan fastmer intill nu höljt den, liksom allt hvad vår närvarande regering gjort, med lof och pris. Detta klander mot regeringen, hvilket blitvit de ultraministeriellas sista tillflykt och beskärm just under sjeliva bemödandet att försvara och beundra och rosa allt hvgd samma regering gör, är ej den minst egendomliga företeelsen inom den nyu kult — minislerdyrkarnes religiom — hvars apostel Handelstidnpingen är. Den kunde förtjena sitt eget. kapitel; men då våra uppsatser redan blifvit nog utförliga, skola vi nu blott upptaga några här och der inströdda anmärkningar, på hvilka Handelstidningen utbedt si ar af oss, stidningen kan ej begripa att vårt land, säsom vi yttrat, de facto upphört att vara sjelfständigt? i det ögonbhck vi ej våga göra någonting för att skydda våra heligaste int Ty — säger Handelstidningen — sjeliva Europas mäktigaste steter måste mer än en gång uppoffra sina sympatier?. Det bevis är, som man -ser, konstrueradt efter den bekanta formeln: Cojus är en räf, räfven har fyra fötter, ergo har Cajus fyra fötter. En erinran härom torde vara ett tillräckligt svar från vår sida. Handelstidnihgen anhäller om upplysving, når och hvar vär utrikesminister sagt, act Danmarks trygghet berör möjligheten för värl framtida sjelibestånd. Derpå länder till en början till svår, att vialdrig påstått, att vår närvarande utvikesminister fällt deuta yttrende; ej beller ha vi -— såsom Handelstidnugen, då hon utbreder sig öfver paåt nit af den 20 Mårs?, eom ingen tonar äns hon känner — utmärkt detsamma med ci.at:onstecken. Vi hu begagnat det antörda uttrycket i en allmän karskteristik åf vår regerings politik under Carl XV oc hens närmaste företrädare. Det torde väl ock låta fullt försvara sig. I konung Oscars bref till Fredrik VII af den 4 Maj 1848 (se Orla Lehmann: Den svensk norske Hjelp 1848, sid. 12) yttras, att ett tyskt angrepp på Jutland och de danska öarne ir så hotande för nordens sjelfständighet att, derest ett ådant företoges, en svensk armekår skulle sändas till Fyen för ait motsätta sig hvarje ytterligare angrepp på nordens frihet och vafhängighet, och eit dylikt uttryck förekommer äfven i den not från baron Stjerneld till baron dOhsson af den 4 Maj 1848, hvilken den 9 Mij aflemnades till preussiska utrikesministern. Hunudelstidningen spörjer huru våra skans dinaver kunnat på konung Oscars auktoritet göra hela norden solidarisk i fråga om Slesvig, då ju konung Oscar endast talat om Jutland och öarne, och då Carl XV troget följt hans politik?. Det är sant att konung Oscar 1848 icke alls ville inlåta sig på frågan om Slesvig, som då för många stalsmän var någonting helt nytt och mindre vigtigt. Men lika visst är, att han sednare insäg sin villtarelse i detta fall. Skulle Handelstidningen verkligen aldrig he hört talas om det anbud om en alliung till Slesvigs försvar, som konung Oscar framställde i en skrifvelse till Fredrik Vili början af Mars 1857, och närmare utvecklade 1 ett nytt bref i slutet af samma månad? Att erefve Manderström, då han i noten af den 29 Maj 1860 förklarar, att Carl XV är ast besluten att följa den politik, hans förerädare föreskrifver honom, afser konun scars åeigier under den sednare delen a ans regering, derpå behötves intet annät bevis än just nyssnämnda not — för att ej ala om hr gretvens många ytiranden i ?Di,lomatiska handlingar röraude danska frå:au, som gå derpå ut att just Slesvigs bevarende åt Danmark, Slesvigs oberoende af rämu:ande inblandning hör till våra ?helisaste intressen.? Lä Bref från Eupdet. Heomguorg d. 10 Tali. Ls Ks gp KILA RA AR