Aftonbladet – 12 juli 1864, sida 3

. CInsändt.) Post-dialog. Ett gammalt ordstäf säger: Han är vresig som en postmästare; men — dessa fromma själar blifva likväl ofta satta på hårda prof, hvilket kan ses af följande vid ett postkontor helt nyligen förda, af i drren åhörda samtal rörande uttagande af ett bref: En qvinna inträder och frågar: Finns det något bref på posten?? Postmästaren: ?Ja, femtio.? Qvinnan: ?Hå då. Är det något från Gelle?? Postmästaren : Ja, tjugo.? Qvinnan: ?Hå. År det något från Jan Ols Anders ?? Postmästaren: ?Det vet jag ej. Sådant står icke utanpå. Till hvem skall brefvet vara?? Bona Till G—ö.? Postmästaren : ?Till hvem der?? gommen: FTill — N— by.? ostmästaren : Till hvilken ?? Qvinnan: Det skulle likeom vara från Anderstu-Karins fästman.? Postmästaren (Ser efter): ?Det finnes icke bref till någon Karin i den byn; men väl ett till en som hete. Anna Stina — -— —.? Qvinnan: ?Jo — var sannt det. Så skulle hon heta.? Postmästaren : ?Vill ni taga det?? Qvinnan: 7JO — jag kan völan göra det. Får brefvet, begrundar det en stånd och frågar: År det här från Anders nu då? ostmästaren : Det vete fan.? Qvinnan (öppnar dörren och stående i den med ryggen inåt rummet): Nej — adjö då!? (nsändt.) Om vissa så kallade reformer iuom det kyrkliga området. Det är en gammel erfarenhet, att sådana sällan fört ett teppfjät framåt, men som oftast ett stort steg tillbaka. 1 sjelfva den berömda lutherska reformationen var ju, i afseende på sjelfva dogmerna blott ett tuppfjät från katolicismen. Visserligen var i sednare tider infwandet af den