Aftonbladet – 11 juli 1864, sida 2

ringaste tvifvel. Då äfven vi, som hädanefter bilda oppositionen, skola hålla denna inom lagens gräns och förena vår fosterlandskärlek med sansad moderation, så ha vi intet att befara!? Dagstelegraphen innehåller följande artikel: Till att bilda en ny minister har enligt ett allmänt rykte grefve Carl Moltke till Nätschau blifvit utsedd. Förhåller det sig så, är det så till vida godt, som situationen derigenom blir temligen klar, ty Carl Moltke utgör i och för sig ett program. H. M:t har genom detta steg gjort bruk af sin grundlagsenliga rätt; ingen har minsta rätt att säga någonting annat. H. M:t har aflagt ed på våra författningar, så väl på den för de särskilda som de gemensamma angelägenheterna. Ingen har derföre minsta rätt alt tro eller säga, att någotdera af dessa det danska folkets frihetsbref skulle vara utsatt för minsta fara. Derför är H. M:ts kungliga ord oss mer än tillräcklig borgen. H. M:t har högtidligt uttalat, att han blott vill vara en fri konung öfver ett fritt folk?. Ingen har derföre ringaste rätt att tänka eller säga, att en förändring i våra författningar, som föreginge på ett mot H. M:ts åsigter och i hög grad såra hans känsla. sterombyte som föregått är lika betydande med en förändring i den nittills följda politiken. Huru man vill söka en lösning af förvecklinsta afseende på de mångfaldiga rykten, som i detta hänseende kringlöpa. Vi vilja så mycket mindre göra detta som vi fritt måste uttala, att vi alldeles äro ur stånd att se huru man på närvarande tidpunkt skulle betvinga tviflet och bekymret, önska vi af hjertat att Hans Muj:ts sträfvanden måtte krönas med lycklig utgång. Ty det är oss fullkomligt klart, att skulle ingenting uppnås genom att öfvergifva den hittills följda politiken och beträda en ny väg, så skulle olyckan vara förfärligt stor. Folkets Avis för i fredags innehåller en artikel, som går ut på att visa att Danmarks farligaste fiende är det lilla reaktionära, tysksinnade kotteriet inom landet, som nu begagnar tillfället att imponera på alla svaga själar och på dem, som för tilliället äro bedöfvade af-olyckorna och öfvergifvenhetskänslan. Bladet visar, att då reaktionens män påstå att de skulle skaffat landet fred för bättre köp, så mena de, att det skulle skett genom att fullständigt uppgilva landets frihet och sjellstärdighet. Folkets Avis fortsätter : Ht Man skall måhända svara: ?Det finns ju intet annat att göra än underkasta sig, och genom en frivillig underkastelse erhåller man naturligtvis alltid bättre vilkor än vid en tvungen ?? Så tänkte också karthaginenserna, då de ville köpa sig fred at romaren Censorinus; och de tingo fred på vilkor att lemna sina barn som gisslan; — i besittning af dem, tvungo romrarne den olyckliga staten att utlemna alla vapen och krigsskepp, och fordrade slutligen att de sjeltiva skalle jemna sin stad med jorden eller, som det heter, flytta den. Vi ha sett att tyskarne mottagit och begagnat hvarje eftergilt på samma sätt som romrarne. Hvad vann Carl Moltke på att gifva Slesvig den olycksaliga vallagen; som tillförsäkrade tyskarve öfvervigten i de dunska hertigdömena? Blott att göra upprorsskriet tio gånger starkare genom att skänka det en laglig organ. Om nu någon sanning skulle tinnas uti ryktena om: en blifvande styrelse under hans auspicier, och han skulle tillbjuda en gemensam författning efter samma princip som den namnkunniga vallagen — hvilken gjorde tyskarne till sjelfskrifua berrar i hela monarkien -— så vore det kanske möjligt att få fred, emedan fienden derigenom på fredlig och legal väg linge allu sina anspråk uppfyllda från det första till det sista: att vi måtte flytta Danmark 80 stadier in i den tyska slafstaten. Stundom, om än tyvärr sällon, har man sett en lien stat frälsa sig genom man: hg strid mot öfvermakten, men aldrig har man sett någon genom underkastelse komma till annat än undergång — allraminst om fienden varit så trolös och obarmhertig som tyskarne visat sig mot 03s. För ögonblicket står vår sak onekligen ytterst illa, då ingen främmande makt ännu gjort min af at sätta en gräns för våra fienders roflystnad, då största delen af riket redan är i deras våld, och vi utan hjelp — det har ju hvar och en, som ej är blind, kunnat se från början — ej skola förmå göra motstånd särdeles länge. Derför kunna möjligen våra utländska fiender aftvinga 038 ett högt pris för freden, och säkert är att deras antal, som sucka efter fred, om än dyrköpt, dagligen tillväxer; men låt icke vår värsta fiende, reaktionen, inbilla sig, att dess anhängare derigenom blifva flera. Lika litet som vår tyska fiende med sitt röfvaretåg vunnit ett enda danskt hjerta, lika litet ha våra fiender här hemma, genom sina sträfvanden att förlama vårt försvar, vunnit annat än hat och förakt. Hela! folket känner, att den fega reaktionen höll sig tillbaka så länge det gällde fäderneslandets försvar, och nöjde sig med att utså split och missämja; att den håller sig stilla i sin håla och sprutar etter så länge ännu nåvat hann finnes att Ivekan kan vända sig icke grundlagsmessigt sätt, icke skulle strida : Det kan näppeligen betviflas, att det minigarne är oss alldeles obekant och vi känna ingen lust att berräda gissningaraes väg eller fägenom en förändrad poliuk kunna nå ett mål, som är förenlivt in folkets rätt och ära. Medan vi ke kunna l. re —