Aftonbladet – 11 juli 1864, sida 2

sen åt alla Roms nöjen, för att strida i innu ett fästtåg mot dessa förfärliga judar, ör Berenices solbrända ansigtes skull?? Titus hade rådfrågat Venus orakel?, svarade tribunen med ett meningsfullt leenle, och tvifvelsutan hade gudinnan lofvat honom en dubbel seger. Valeria, ni vet att let icke gifves något, som en man ej ville våga för att vinna den qvinna han älskar. Kunde ni vara lika trofast?? återtog hon, nläggande i sin fråga hela ljufheten i sin njuka röst, hela trollkraften hos sina fängsande ögon. Prötva mig!? svarade han, och för ett igonblick var mannens natur förändrad, och han kände sig ega förmåga af hängifvenhet, ;jelfuppoffring, trohet, allt som utgör kärekens heroism. J nästa ögonblick hade naturen återtagit sitt välde, och han räknale öfver vinsten och förlusten. Jag har fått ett infall att vilja ha er barbar?, sade Valeria efter ett ögonblicks ystnad. Myrrhina älskar honom, och — och om ni vill skänka mig hunom, skall ag upptaga honom bland mitt husfolk.? lacidus kastade en genomträngande blick på sällskapsdamen, och detta väldresserade runtimmer slog ned ögonen och försökte vodna. Det låg i Valerias sätt något, som nan ej tyckte om, och dock var han benäsen att iro mera än hen hoppades, ja nätan allt hvad han önskade. Jag ber sällan om något, återtog Valeia, upplyftande sitt hufvud med en stolt, utmanande åtbörd, hvers fulla verkan hon sände, Det är mycket lättare för mig att ;evilja en ynnest, än att begära en. Och ikväl, jag vet inte hvarför, men jag tycer inte det är påkostande att begära nåsot af er i deg?