Aftonbladet – 11 juli 1864, sida 2

ketteri, likgiltighet och medveten makt voro på ett beundransvärdt sätt blandade. ?Ord äro lätta som vinden. Min ynnest skall Sparas åt dem, som vinna den genom handIng. Han skall dö! Jag ger er mitt ord på att han skall dö!? utropade tribunen, allt jemt missförstående den sköna gåta, åt hvilen han hade offrat sitt hjerta. ?Jag har endast skonat honom till dess jag bunnit inhemta er vilja, och nu är hans öde besegladt. Före denna timma i morgon skall han ha färdats öfver Styx, och Valeria skall belöna mig med ett af sina mest strålunde leenden.? En rysning, som hon ej kunde undertrycka, genomilade hennes mjuka hvita hud, men hon lät intet spår af rörelse bli synligt i sitt anlete. Hon hade nu ett högt spel att spela, och det måste skötas med fasthet och list för att betrygga framgången. Hon tillsade Myrrhina att hemta vin och frukter åt hennes gäst, och medan flickan gick för att uträtta sitt uppdrag, lät Valeria tribunen ännu en gång fatta hennes hand, ja hon till och med återgaf den varma handtryckningen, ehurn på ett nästan omärkligt sätt. Han var förtrollad af sin framgång, han kände att han till slut skulle segra, och den juvelbeprydda bägaren, med hvilken Myrrhina återkom, såsom han tyckte, allt för snart, förblef en god stund odrucken i hans hand, medan han uttömde sig i glödande kärleksförsäkringar, hvilka mottogos med ett lugn, som. borde ha kunnat öfvertyga honom om att de voro gagnlöst bortkastade. ?Ni lofvar mycket?, sade hon, ?men det kostar män så litet att lofva. Vi ha blott en trofast älskare i kejsarriket, och han är slaf åt en barbarirk furstima, en anna