Aftonbladet – 9 juli 1864, sida 3

Till en vän I viken, Min bästa farbror! Sist ankomna bref, dateradt Kissingen, försatte oss i hänryckning. Det måtte kännas obeskrifligt angenämt att ha förvärfvat sig furstens af Lippe-Detmold och arfprinsens af Hohenlohe-Schillipgsfärst synnerliga bevågenhet, att få bjuda dem på Ljungl äkta Havana och at till vederlag härfö mottaga deras fotograliporträtter i visitkortformal. Att deras Durchlauchtigheter förklarat sig hysa stor egard för vär utrikesministers fina takt och utmärkta förmåga att i sina uttalanden använda sanningen med moifikation, och att konseqvent vara alla regeringars och alla rädande intressens lika uppriktige vän, bevittnar de furstliga personernas egna upphöjda tänkesätt. För vår nationalstolthet är det särskildt smickrande att den ädia monarken från Detmold behagat egna så stor uppmärksamhet åt våra mre förhållanden, att han åstundar en detaljerad beskrifning öfver lyckönskningsceremonierna i anledning uf hertigens af Dalarne förmälning, uti hvilka fursten, dock kanske mindre egentligt, velat finna en behörig hyllning åt tysklands samtliga suveräner. Tant Agneta, som i sin ungdom tillhörde hoffruntimbret, som derföre ännu räknas till kategorien ?vid hofyvet presenterad?, och som just derföre, ehuru besvärad af sin envisa torrhosta, ansåg sig pligtig att deltaga i lyckönskuingsceremonien, erbjöd sig villigt, så fort hon af farbrors bref inhemtade furstens af Lippe-Detmold nådiga önskan, att om bemälde ceremoni meddela den detaljerade relation, hvilken jag här nedan skall återgifva. Om deri förekommer någon liten reflexion eller ?tocke der, så tillhör den onkel Gösta, och torde uteslutas då farbror kommunicerar sig med den furstlige vännen af LippeDetmold. Och nu till den stora händelsen. SRiksmaärskalken? — rättare sagdt hofchefen, ty han har alls icke med riket att kaffa -utfärdade först en lång underittelse? derom, att konungen och hela kungliga familjen (utom prinsessan Lovisa och småhertigarne?, tilläger onkel Gösta) ille, i anledningen af hertigen3 af Dalarne ga förmälning?, mottaga ?underdäniga lyckönskningar? af somtliga härvarande stater och kårer samt rikets kollegier, hoffruntimret äfvensom utländska makters sändebud och corps diplomatique. Denna underrättelse utdelades i alla embetsverk, m. m., och infördes i Posttidningen och Dagligt Allehanda (samt för säkerhetenb skull ätven i Polisbladet?, tillägger onkel), så att ingen vederbörande skulle kunna förebära okunnighet om den nådiga viljan, hvilken äfven ef alla underdånigea och uppåtsträfvande med förtjusoing ftvifdes — träyror Onkåtl.