Aftonbladet – 9 juli 1864, sida 3

Men apropå Minerva — så erinrar jeg mig, att I nämnde tidning omförmältes er casus, eom har ett visst slägttycke met den ofvan behandlade. Den är intressan äfven derföre, att den påvisar hurulede tidningspressen under början af 1540-tale långt ifrån så skonsamt som nu behandlad: statsrådernas odiplomatiska öppenbet, pi hvilken äfven t. ex. -grefve Manderströn gaf ett prof vid en viss souper i Göteborg Då gällde det statsrådet Grubbe, som sällan bivistade glada middagar och följ aktligen aldrig plet inspirerad. Emellertic begaf det sig så, att en af honom tillstyrk regeringsåtgärd blef klandrad i Daglig Allehanda, hvilket föranledde honom att — såsom Minerva på den tidens språk ut tryckte sig — ingå i en direkt skriftvexling med — Lilla Notenius?. Deri gjorde stats rådet sådana uttalanden, utt han fick blott den liberala tidningspressen, uten ven både den konservativa (Svenska Biet och den ministeriella (Minerva) på halsen Minerva beklagade för sin del, attettstate råd, såsom fallet nu var med hr Grubbe Pkunde gifva kronans anseende till sprilo? och kunde taga 7så gränslöst obetänkta och och alldeles oförsvarliga steg, hvarigenom — förmenade Minerva — han hade dömi sig sjelf till stt, liknelsevis taladt, lefvande uppätas af — tidningspressen, och det hade han bort veta förut, om icke såsom stats. man, hvilket han så nyss blifvit, åtminstonde såsom vetenskapsman, hvilket han länge varit innan han blef statsman. Guizot, hvilken också varit professor innän han blef minister, hade aldrig gifvt och skulle säkert aldrig gifva pris på sig i detta hän. seende.? — Möjligen med anledning af all detta qväder Minerva: Gudar och gudinnors tropp, Som på Pinden vandra, Koxa ned och koxa opp Och koxa på hvarandra. Tycker inte farbror att man skulle kunna gväda detsamma återigen i anledning af hvad som nyligen passerat? Men nu är papperet slut; öfverporto vill jag ej betala, utan derföre bjertligen left väl. Ioar Blå.