Aftonbladet – 9 juli 1864, sida 3

Ungerrättolser från Danmark. Als efter infagander. Berlingske Tidende meddelar härom föl jande berättelse af en bland öns invånsre com i söndags lemnade den: I onsdags morse klockan halt 3 blef jag väckt af skogsfogden i öruphav, son kom in och omtalade att vårdkusarne brun no öfverallt på ön. Vi följdes åt uppfö. höjden och funno der eu mängd mennviskor som i spänd och ångestfull förbidan Ilves nade på den. tilltagande skjutningen burtöl Sönderborg och nordvestra sidän. Strax derefter kom en dragon ridande vägen åt med order till intendenturen att sky sammast utrymma magasinerna ; då finge vi veta att preussurne hade gjort kvudsir ning, men ingenting mera. Nere vid ham. nen och på de nya broarne var full rörels men det oaktadt var det ordning och kom. mando bland denna svärm, hvilken unde befäl af en dugtig oföcer, löjtnänt Schiwe. arbetade enigt för samma mål, vemligen ut! föra fartygen, våra 7flytande magasiner?, ut ur hamsen. KL from emot 4 hade ång: fartygen ångan uppe och bogserade hvar 3itt fartyg ut från land. Vinden vargynnsam, och denna talrika flottas afsegling var en imponerande syn i dessa sorgliga stunder. Peremot emnades de magasi nerna. qvar; förvaltaren Frow ville tända på sitt, men blef afrådd. Vi hoppades änan att det skulle lyckas 0ss tillakadrilv preussarne. Hvad hade vi icke allt hoppats sedan den 1 Februari? KL mot 8 tilltog de flyendes ental, somliga af dem kommo i temligen vild fart springande ned till stranden. En afdelning ar H:te regementet samlade sig uppe vi husen och vände åter om in I Lembergskogen. Der begyntes kort derefter en häfg och skarp strid. De våra hade besatt vägnaderna längsefter skogsbrynet, men vlefvo tillbakedrifoa al en betydlig öfvermekt: derefter blefvo de anfallna i ena flanken, på den andra hade de stranden, och således blef reträtten afskuren för dem. En handlande, som hade bosatt sig nere vid Höruphav, gömde några af de flyende ofbceerarne i en lada. Huset gentmletades. En soldat stack sin bajonett in genom en fönsterruta, så att hen ref sönder en nedsläppt gardin, hvarigenom de gömda blefvo upptäckta. I första ögonblicket ville de upphetsade preussarne slå ihjäl handlanden, men en officer kom tillstädes och räddade honom, men vände sig på samma gång till soldaterna med den vänskapligaste underittelse om att huset var fritt? — det vill a att de fingo plundra bäst de ville. Denna tillåtelse begagnade de också i fullaste mått. Medan plundringen pågick som bäst kom en gammal gråhärig officer, med uppknäppt rock och unsigtet blodrödt af striden och marschen. Han begärde en butelj vin. Handlanden frågade om han fick taga betalt för sina varor. Den gamle evarade ja såsom om detta fölle ef sig sjelf och blef ursinnig när han fick höra hvad som bade händt, körde bort soldaterun oc satte en post för dörren. Kort derefter a lyftades ett fönster bakom boden, en soldat kröp in, flera följde efter, de gingo innanför disken, och nu begynte plundringen ånyo, vildare och mera konsiderationslöst än förut, tills allting var bortstulet eller sönderslaget. Medan detta försiggick hos handlanden hade en del af preussiska gcneralstaben kommit ned till Höruphav: de begärda stolarne buros ut från skogsfogde huset till ett ställe, hvarifrån man hade utsigt öfver sjön och omgifningen. I generalstaben var prins Fredrik Carl sjelf. Den omtalta plundringen försiggick på 25 stega afstånd, utan att någon tycktes bry sig om dev, Den olycklige handlanden kom ut och bad om hjelp, de skrattade ut honom och sade att han bara skulle vara lugn och gifva sig tillfreds — kungen af Danmark betalade allting. Fram mot kl. 1 tågade preussarne bort från Höruphav, de flesta följde summa reträttlinie som de våra hade valt några timmer förut. Flera tillbakadrifna dauska afdelningar hade nemligen, sedan de blifvit afskurva från hufvudstyrkan, begifvit sig ned till Höruphav i tanka att de derifrån ulle va öfverförda till Fyen eller Keenas; blend dessa såg jag ev officersaspivant Hage, som hade ett skottsår i handen. Hans broder föll vid Dyppel. Fartygen voro, som segdt. redan borta när de kommo dit. Ungefär vid eamma tid hade 10:de regementet fattat posto utanför Sönderborg, vid den ena qvarnen, som ligger invid de v:leretu husen i staden. Den, som meddear dessa underrättelser, såg icke striden, Iear Blå. nea väl d orgliga spår och märken, ty innu dagen efter lågo en mängd obegrafna af soldater, som fallit dels för gevärs ott, dels för bejonettetyng. De preussia berättelserna om cn gatustrid, som skall ha egt rum i staden äro blott foster af en I mycket liflig fantesi; det egde alldeles ngen stridl rum på Sönderborgs gator. Mn logs utanför staden, och 10:de regementet völl sin position der ända tills det var allleles omringadt och måste gifva sig. Lika betydlig var manspillan vid Sandsmark, ivarest alla liken blefes pptegna dagen lerefter och begrufna oms pg på marken, amt i skocsar och eropar. två och två till