Aftonbladet – 8 juli 1864, sida 3

IFram mot aftonen sågo vi Rolf Krake och I några kanonbåtar ligga i utloppet till Augustenborgs fjord, ungefär ute vid Stavning Nor. Klockan var inemot 2 på ovsdags morgon, då nattens tystnad plötsligt afbröts, i det en mängd båtar kommo af alla krafter roende öfver sundet från Snogebeek mot Arnkielshave. 4:de regementet lossade de första skotten emot dem; man svarade ögonblickligen från båtarne. Straxt dere:ter blefvo vi beskjutna från ctt nyligen uppkastadt batteri med kartescher, hvilka regnade ner öfver Tangen. Elden, blef nu med hvarje ögonblick lilligare, under det vi från vär sida genast insägo att vi här hufvudsakligen saknade tillräckligt understöd af artilleri. Preussarne stodo i båtarne och sköto in mot land öfverallt, der de kunde skymta fältvakterna eller röken af våra skott. Det började dagas, och ständigt kommo flera båtar in mot kusterna, under det vi förgälves hoppades på ankomsten af vår vän Rolf Krake, som tycktes låta vänta på sig temligen länge. Dermed börjades landstigningen längs Tangen och längre söderut, der Rönhavebatteriet utanför den afbrända gården nu började spela. Så snart fienden kom i land, spred han sig längs stranden och ryckte framåt med en bestämdhet och våldsamhet, hvarpå vi ännu icke sett exempel. Ännu hade icke någon större afdelning af de våra ställt sig emot honom. Det skedde först sednare, efter det öfverste Faaborg samlat en del af de tillbakaträngda 4:de och 18:de regementena på landsvägen vid Rönhaveskogen, men försöket misslyckades. Faaborg sjelf föll inne i skogen, preussarne hade redan fått fotfäste och funnit skydd mellan träden och häckarne, medan de oafbrutet fortforo med att skicka nya förstärkningar från Blans och Snogebeek. Samtidigt begagnades en i Sandbjergskov färdiggjord portonbro, hvilken sköts ut i sundet och gled hän öfver vattnet med en obegriplig snabbhet, utan alt man från vår sida anat dess tillvaro förrän just i det ögonblick då vi sågo den komma(!!). Denna bro var byggd at jernbåtar och den första af dessa försedd med en hög utskjutande förstam ungefär som på forntidens krigsfartyg, förmodligen för att båten icke skulle fyllas med vatten då den sköts ut i sjön. Så snart pontonerna uppnått Alssidan, rusade en massa ridande artilleri öfver dem och lemnade straxt efter det kämpande tyska infanteriet ett verksamt och afgörande understöd. Det fasta batteriet framför Rönhavegård var nu till hälften kringrändt på båda flankerna; det öfvergafs af de våra och kanonerna förnaglades. Jag har sednare hört berättas, att preussarne skola ha slagit ännu en tredje bro, men hvarken om den eller om Rolf Krakes bedrifter vid samma tillfälle kan jag berätta något, eftersom vi nu lemnat kusten och befunno oss i en tillbakagående rörelse ned mot Ulkeböl och Kjzer. Ungefär samtidigt måste man ha börjat ytterligare en öfvergång nere vid Sönderborg, ty vi hörde tydligt täta skott, hvilka tycktes, att döma af riktningen, komma från våra kyrkooch flankbatterier längs kusten. OÖfverste Faaborg hade således fallit, hans afdelningar hade stridt oförtrutet och förgälves och lidit ofantligt: våra sårade och döda blefvo liggande der de föllo, de andra slogos från häck till häck, genom rågfält och gärden. Gång efter annan stannade kampen, officerarne måste fram i spetsen, derom vittnar den stora manspillan i deras leder. Nere vid Kjer föllo 6 i en stormlöpning. 2:dra brigaden under öfverste Kauffmavn satte sig i rörelse öfver Ulkeböl och Nörremark, förenade sig med 5:te regementet af Bälows brigad och hejdade tiendens framryckande mellan Kjer och Rönhave. Här stod den häftigaste kampen under dagen och urartade till en vildhet och ett raseri, om hvilket det är omöjligt att göra sig någon föreställning. I Kjers. by hade preussarne besatt husen, gjort af hvarje gärd en fästning och besköto de våra från fönster och dörrar, från tak och. titthål (häraf förklaras danskarnes stora . manspillan). Detta var isynnerhet fallet i. den nordvestligaste gården i byn. Tvenne ganger stormades husen, fienden blef sla-. gen tillbaka, men trängde de våra åter till, baka. I sista stormlöpningen sårades kapten Krabbe, bataljonsbefälhafvarne vid 3:dje regementet Walter, Buchave, Drastrup, få ! minuter efter hvarandra. Löjtnant la Cour : gick fram med 40 man och vände tillbaka : 1 l med 21; 5:te regementet hade under dagens lopp förlorat 15 af sina officerare. Efter flera fåfänga försök att taga byn, drogo vi oss tillbaka från Ulkeböl; och från . denna stund var dagens öde afgjordt, det var ej möjligt längre att få fotfäste. Vil. stucko eld på barackerna vid Vollerup; från . Ulkeböl gick reträtten öfver Hörup, tills vi: på middagen nådde öfver till Kegenmst j reussarne förföljde oss till Fjeldby och:; sysabild.? : Fyens Stiftstidende berättar följande: ?Preussarne hade, för att dölja öfvergån-. gen, alldeles höljt den ifrågavarande delen , af Alssundet i krutrök. Detta var orsaken , hvarföre de första båtarnes öfvergång ickel. bemärktes innan de stötte mot land och. kusten i ett nu besattes af en vida större . fiendtlig styrka än vi på detta ställe hade. j: Följden blef, som man lätt kan tänka sig, i första ögonblicket någon förvirring. Ar-, tilleriet kunde vid sjellva öfvergångsstället, knapnast lossa ett skott innan artilleristerna !4