Aftonbladet – 4 juli 1864, sida 3

Underrättelser från Danmark. Den officiella berättelsen om striden på Als lyder: Enligt en från 1:sta divisionen (generalmajor Steinmann) mottagen telegrafrapport, började fiendens anfall den 29 klockan hali vill 2 på morgonen med att massor af båtar gingo från Blans och Snogbeck till Arukil Pange, som samtidigt öfverväldigades med en våldsam eld från batterierna och från skyttar i Sundeved. Som det icke lyckades flottan att hindra öfvergången, ej hel ler den på Tangen bivuakerande bataljonen al 4:de infanteriregementet att hindra landstigningen, hvilken skedde på flera ställen, så blef fienden herre på Tangen och började tillika sätta öfver trupper på flere punkter norr om Rönhave, utan att elden irån våra batterier kunde hindra det. Of: verste Faaborg med afdelningar af 4:de och IS:de regementet kastade sig väl emot den mot Rönhaveskogarne framträngande fienden, men anfallet misslyckades; ölfversten stupade. sSå snart divisionen fick underrättelse om landstigningen gick den med hela den disponibla styrkan, nemligen omkring 6 batvaljoner (af 2:dra brigaden och 5:te regementet) i tre kolonner öfver Ulkeböl—Nörremark, Kjer och vid Kjervig fram för att kasta fienden tillbaka, medan .10:de infanteriregementet och artilleriet försvarade sträckningen Sönderborg--Kjtervig: det lyckades också tillen början att tränga tillbaka fienden hvilken emellertid hade besatt vestra delen af Kjer by och Rönhaveskogen, men efter en häftig strid, isynnerhet omkrig Kjeer by, nödgades man ralliera trupperna i en posivion vid Ulkeböl-—Sönderskov. Som man icke hade flera reserver kunde fiendens vidare framträngande ej förhindras, men en ordnad reträtt till Kegenes blef tillvägabragt. Fienden förföljde icke starkt längre än till Hörup—Höruphav. Besättningen på nordvestra kusten af Als blef dels inskeppad, dels dirigerad till Kegentes. Divisionens förlust är mellan 2500 och 3000 man, hvaraf en stor. del döda och sårade. Divisionen är likväl, enligt general Steinmanns rapport, fullkomligt slridsfärdig ouktadt sina betydliga förluster.? Åntalet officerare som stupat, blilvit sårade, fångna eller som äro saknade uppgifves vara: 1 öfverste (Faaborg), 2 majorer, 10 kaptener, 17 premierlöjtnanter, 45 sekundlöjtnanter och 5 officersaspiranier , summa 70. Bland dessa förekomma följunde svenska frivilliga: sekundlöjtnanterna Berzelius, Palme, Ekeroth vid 5:te och Ekeroth vid 10:de regementet sårade och fångna, dito Klinteberg sårad, dito Kilman saknad. Äfven norska premieriöjtnanten Wedel-Jarlsberg saknas. Om flottans deltagande i striden har marinministeren aftgifvit följande berättelse, daterad den 30 Juni: Ministeren har i natt mottagit en depesch från -eskaderchefen kapten Muxoll, afceänd Irån Kegernees kl. 5 e. m., hveri repporterae, att batteriet Rolf Krake har haft en hård strid, men utan att taga väsentlig skada. Af de på Alsfjorden stationerade örlogsfartygen ha ängiartyget Hertha och kanonbåten Willemoes med två kononslupar kommit ut ur fjorden, hvaremot 1 kanonslup och 1 kanonjoll måst sprängas i luften för att icke falla i fiendens händer. Besäutningerne bergades. En annan depesch, från sekonden å eskadern, rapporterar vidare, att ängfartyget Hertha i förening med Wille-moes och de begge kanonsluparna ha bergat 1000 man, trupper från norra landet af Als och landsatt dem i Faabörg. En tredje depesch från kapten Muxoll, atsänd med ångfartyg från Kegenes i går afton, och mottagen denna dags morgon, förmäler. att